Världens största inledning någonsin
Asså kvällen blev ju inte direkt som jag förväntat mig. Trodde att den skulle bli stillasittande vid datorn, leka cool bland vänner i chatten, och längta efter godis. Men jag hade tänkt att lösa en av de tre punkterna; jag tänkte skaffa mig lite godis. Jag frågar loss på vänner som vill följa med mig ner till coop och införskaffa lite av det söta guldet, och det slutar med att jag hamnar med Arvid (som jag inte ens frågade, bara att han antog att han kunde följa med). Galet faktiskt, för jag hänger ofta inte ensam med honom, även fast han är så sjukt grymt kul.
'
Vi fastnade på en pizzeria, eftersom jag behövde visa min tacksamhet mot honom och gjorde honom sällskap när han åt. Plötsligt ringer telefonen! Det är Philip ofc, och han skvallrar om att han och Max typ gått och köpt godis på coop utan mig (jag skulle visst blivit förbannad då, men jag hade ju redan mitt godis så). De kom dit i alla fall (förstår att Philip gjorde men vet inte varför Max hängde på. Han verkar inte vara så förtjust i våra sammankomster, särskilt inte när jag håller på och störa honom hela tiden) och chillade stort. Rätt kul faktiskt.
'
Arvid drog. Vi andra tre drog vidare. Upptäckte nya gator i Enköpings centrum (eller var det så?), de hittade en massa andra jämlikar som de behövde prata med och så var vi med om otäckheter i vattenparken (någonting om att någon visslade på fotbollsfältet bakom idrottshuset). Det var faktiskt riktigt otäckt för min del. Fick stå på fotbollsplanen helt ensam och omringad av skog och läskiga bänkar, cyklar och skolor medan de typ gick och kissa i kors eller något. Upptäcksfärder till donken blev det också, då med Oskar (Strandberg så ni vet vem jag snackar om) i eftersläpet. Han var nog dagens överraskning. Har aldrig pratat med honom ordentligt, men han är en riktigt skön grabb. En hit helt enkelt.
'
Så, bra. Nu är jag klar. Ska sova som den fetaste någonsin och vakna så sent som möjligt imorgon (fast egentligen idag) även fast det inte är en sådan pass bra idé eftersom det är söndag.
Friidrottsbarn på gott och ont
Haft en riktigt ledig och lång dag idag, ändå har jag inte skrivit något inlägg än (men ack vad jag har försökt). Det har varit grejer hela tiden, och så har jag inte haft så mycket till lust heller.
'
En god nyhet: Jag har börjat med min berättelse igen. Åh, vilken inspiration det blev. Så härligt att komma in i den världen, och bara känna att där vill jag stanna kvar (storyn är som en dröm, enligt mig. Jag skulle vilja leva där, i alla fall om det gick bra). Vill bara fortsätta med den, låta tiden i berättelsen flöda (istället för i mitt liv) så att man får reda på allt mer saker.
'
Jag är faktiskt riktigt trött efter barnträningen på friidrotten idag. Även fast vi delade upp min grupp i två (så jag fick typ femton personer), så var ändå hälften av dem sådana som hellre lyssnar på varandra än mig. Det känns så begränsat att bara ha mig som tränare för gruppen då, då många faktiskt lyssnar tydligt på mina instruktioner och teoripraterier (jag kommer på mina egna ord). Tänk vilken tolerans de barnen har, som faktiskt väntar tills jag har sagt åt de andra ordentligt när det händer om och om igen. Vilka superungar egentligen! De andra barnen som inte kan lyssna ett dugg (som även är nya för iår) är inte direkt någon favorit, även fast man inte får kategorisera. Som jag har sagt till dem tidigare; prata kan ni får göra efteråt, för ni har bara en timmes friidrott varje vecka och den borde vi utnyttja till fullo.
Järnbrist också
Ser ni designen? Gav ett ärligt försök nu för att kunna få tillbaka sidebaren. Den är tillbaka! Dock så fick både kodmallen och designen gå bort på bekostnad. Äsch, vi får hoppas att det löser sig (undrar om jag kan använda mig av min mästerliga styckindelning nu också, för ogillar att all text ser så mycket mer ut utan den).
'
Jag glömde berätta det i inlägget under (eller så ville jag bara inte att det skulle bli ännu längre), men enligt blodprovet läkaren tog på mig, så är jag precis vid gränsen till järnbrist. Det tyckte både läkaren och jag var märkligt (även fast det är rätt vanligt hos yngre kvinnor) eftersom ingen av orsakerna till just detta underskott har jag haft nyligen och så vidare. Så där finns ju en anledning till varför jag är så trött och försover mig så lätt (jag som trodde att det var för att jag sov för lite).
'
Tyvärr betyder det att jag borde (enligt läkarens rekommendation) boka en tid hos min läkare, lista ut problemet och få medicin för det. Usch, så många läkarbesök det blivit det här året. Är det pga magkatarren måntro?
'
Biten av 0rM^?
Hörde att jag i skolan idag? (Nej, nu måste jag ta ner benet seriöst, kan inte sitta och fokusera på vad jag ska skriva med högerbenet uppe på skrivbordet) En enda lektion blev det, och det var orienteringen. Gick riktigt bra där. Vågade köra på den svåra banan, tog alla kontroller och kom in på 40 minuter (vilket betyder nivå fem på orientering för min del om jag kör lika bra på examinationen nästa vecka). Inga skador heller, direkt, förutom när jag var på nästsista kontrollen. Den låg alldeles vid foten av ett stup, så jag fick gå runt och traska förbi en massa stenar för att ens kunna nå. Jag var väldigt fokuserad på att kunna räcka till kontrollen, så såg inte var jag gick och slog i högra benet i en sten. Det smärtade som när man försöker hoppa upp på en plint, men slår i smalbenen i själva kanten på väg upp, ni vet.
'
Det var inte förän jag fick av mig mina tights som jag såg att där jag hade slagit i mig hade svullnat rejält och hade rodnat lite. Dessutom så var det två lika stora sår i mitten av bulen, med ett litet avstånd emellan. "Jag har blivit biten av ett mini-troll!" började jag genast att skoja om till Kajsa (eftersom jag tänkte på Troll-hunter hela trippen ute i skogen. Tur att det var dag i alla fall och att både nv och teknik var ute i skogen idag, annars skulle jag ha dött). Men det blev ju lite mer allvarligt när en annan vän tog en titt på det och sa lite halvt seriöst att det såg ut som ett ormbett. Det var då det slog mig; hur fasen vet jag ens om det var en sten jag slog i? Allt jag hade i fokus var ju själva kontrollen, och visste ju knappt var jag ställde fötterna då. För övrigt så var ju hela stället belagt med småstenar så det vore ju inte förvånansvärt om det bodde några ormar där.
'
Helt seriöst, jag blev rädd. Jag ville helst skita i att sminka mig och fixa håret utan jag ville helst få prata med skolsköterskan och få lyssna på hennes råd, för det var mycket möjligt att det var ett ormbett. Jag fick även tanken att det var min tur nu (jag dör aldrig, det är bara alla andra som gör det), trots att det med största risk bara var ett ormbett (får ju vara känslig). I alla fall så tyckte skolsköterskan att jag skulle åka in till akuten för de tyckte ju också att det såg ut som ett ormbett (tur att pappsen jobbade hemma idag).
'
Fick tid på direkten på akuten (den är ju ändå ganska bra när det faktiskt gäller något brådskande), och de analyserade det hela. Riktigt awkward att de inte heller visste om det var något bett eller inte. Det positiva var att det var 2mm för brett mellan huggen för att det skulle kunna vara en huggorm (där dök mini-troll-idén upp igen), men de skulle ändå låta mig vara inne i det där rummet i 2 timmar (det blev närmare 3). De tog en massa tester, kollade ständigt mitt blodtryck och lät mig inte gå på toa. Om det faktiskt hade blivit värre skulle de tvingat mig att vara där 6-8 timmar till (lyckligtvis släppte de ut mig även fast de inte var helt säkra eftersom jag ändå bor så nära. Men familjen måste ändå ha koll på mig nu för att jag inte ska gå runt för mycket och för att jag ska hålla benet högt). Förstå hur jobbigt det var att ligga på en bår med en död mobil liggandes bredvid en (tror jag faktiskt somnande för en stund). Jag lärde mig i alla fall de 20 första grundämnena (och fick mat från das donken vid halv 3)!
'
Åh, jag som lovade mig själv (och er andra) att inte skriva lika långt som jag vanligtvis brukar göra. Nu blev det ännu längre istället. Men det är väl ändå en tillfällighet som inte händer alldeles för ofta, så därför var det kanske så viktigt att skriva ner varenda detalj.
About the day that smelt like fish
Jag ska egentligen plugga engelska (muntlig redovisning imorgon - tagga) men ändå hänger jag vid bloggen och försöker mig på ännu ett halvdant inlägg (blir ganska opepp när sidebaren fortfarande är borta och att jag inte kan göra styckindelningar).
Det var skolfoto idag. Fick börja skoldagen en dag tidigare just på grund av det fucking fotot. Det är något återkommande som man verkligen hatar; ordet skolfoto. Det slutar alltid med att skolkatalogen kommer med i posten och så ser man ens tryne intryckt där på bilden. Antingen är det att man blivit inklämd (ingen luft), gäspade, blinkade, log för hårt, är i fel vinkel, ska spexa lite för mycket, eller att man helt inte märker att fotot blir taget, eller så kan det bero på att man faktiskt ser ut så i vanliga fall (hemska tanke). Ändå är det så att man tar sig till skolan och till själva skolfotot, för att hoppas på att årets foto faktiskt blir en hit.
Något faktiskt värre än klassfotot är ju det där fotot på en själv, där man sitter på en liten pall som ser ut som en ytte-pytte-panna-liten stege (ett, två steg: uppe). Sen blir det ju bara ännu värre när fotografen tvingar en att sätta och vända sig i en stel pose och alldeles förskräcklig vinkel. För seriöst, jag kan ju inte vara ensam om att få världens bredaste ansikte i just den vinkeln, ändå så väljer ju dem att alla ska se ut så. Varför inte bara låta oss vara fria och posa på vårat sätt och låta fotografen att guida en bara lite. Då skulle det bli bättre bilder, och tror även fler skulle köpa bilderna då också (fast det kanske skulle ta tid. Det är bara min önskan om ett profilfoto som är tillräckligt fin så man faktiskt kan vara nöjd över det).
Dessutom (nu kommer ett ämne helt ifrån fotografier osv) så hade vi ett föredrag på svenskalektionen, då alla skulle komma upp en och en och prata om något fritt i 2-3 minuter (fast de flesta pratade ju minst i 7). Jag behöll faktiskt mitt ämne "Månen skrämmer mig när jag är ute och går om nätterna", även fast jag inte alls visste vad jag skulle berätta (för att jag blev distraherad av folk så jag inte kunde fokuserat på själva talet). Kändes som att jag stod där i 1½ minut kanske och bara babblade på om vad jag kunde komma på. Drog sammanhang med min rädsla tillsammans med skräckfilmer och så vidare. Jag var ju inte heller så särskilt seriös alls, ville ju bara ha något annorlunda så ingen kunde efterlikna mitt. Fast de skrattade ju också åt själva föredraget, så det ger väl ändå ett positivt intryck (eller så är jag kanske halvklassens pajas). Som tredje först i tur så gick det väl helt okej för att vara helt oförberedd med ett ämne som jag själv inte tänkt så mycket innan på.
Dessutom så har halva skolveckan redan gått, för vi är ju lediga på fredagen (fest hela helgen, c'mon)!
Mongobloggen #1
AMENCEPEJÄVLAFUCKINGMONGOBLOGG!
Ser ni något där till höger om alla inläggen? Det gör i alla fall inte jag. Vafan, var är sidebaren någonstans? Det här är ju helt sjukt. Först tvingar bloggen mig att skippa styckindelning, och sedan är hela sidebaren borta. Tänk om jag eller någon annan har lust att kolla på senare inlägg eller någonting? Det här är helt jävla sjukt.
Hjälp? Snälla. Ren damp-mode här.
Kommer bara inte på något rimligt
Ett snabbt inlägg nu då, för snart så kommer Kajsa och Emma förbi och hämtar upp mig och så sticker vi till bussarna och drar till v-ås. Riktigt skönt att få köpa något nytt igen, även fast det inte kommer bli som hemskt mycket vid 600 i fickan.
Jag trodde seriöst att gårkvällen skulle bli som alla andra kvällar. Sitter ensam med min käraste dator och snackar med folk på skype tills jag blir trött och lägger mig vid ett. Men nej, typ under hela kvällen så skulle ju 95:or ringa och ville ta ut mig på fest (åh, fatta 95-fest, riktigt otaggad för sådana galenheter). Men eftersom de faktiskt tog sig enda till handlarn utanför mitt hus nästan, så hade man väl inget val än att ta sig ut (annars skulle jag säkert fått smisk).
Det var väl ändå roligare att sitta själv hemma, fastän vi bara gick ute och runt överallt och jag frös som satan (vi gick fastiskt upp till festen på b-vreten, ingen aning varför jag följde med men skyller på att benen hade en egen vilja. Men vi drog rätt snabbt därifrån).
Men åh, nu kommer de snart och måste avsluta det hela. Det som är kul är ändå att båda 95:orna läser min blogg nu. Tja Philip! Tja Max! Nu drar jag (hatar förresten att bloggen inte låter mig göra mina fantastiska styckindelningar, det är därför hela texten sitter ihop).
Ett inlägg främst om dem mysiga små
Ber verkligen om ursäkt för att jag inte uppdaterade på hela dagen igår, men (för att vi människor är så rädda över att själva ta konsekvenserna som de är och måste ursäkta sig med allt möjligt) jag pluggade hela dagen igår. Jag hade knappt tid att äta middag, så fullt hade jag, och då satte jag givetvis bloggen i andra hand (som att jag skulle släppa allt för bloggen? Knappast, för så fin är den inte).
Känns så oerhört skönt att allt är avklarat nu. Matteprovet hade vi imorse (gick för tusan bättre än vad jag trodde det skulle gå) + att jag skickade in kemin igår och svenskan alldeles nyss. Jag fick dessutom två röster för den mest innehållsrika grundämnensplanschen (även fast ingen troligen hade läst den, men ändå). Nu kan jag verkligen lugna ner mig, för engelskan ska jag inte redovisa förän på onsdagen så den har jag ingen riktig brådska med.
Ni vet väl att jag tränar småbarn inom friidrott, va? I alla fall, varje fredag vid fem-tiden (en timme efter att jag slutat skolan och det är bara för mig att tugga i mig en smörgås, byta om och hugga tag i träningen) så kommer jag och samlar ihop alla sexåringar i idrottshuset och lär dem viss teknik inom längdhopp, höjdhopp och spjut. Fast de får också leka mycket, springa på hinderbana och lära sig reaktioner och löpskolning. Själva upplägget har blivit mycket bättre än när jag var en av de där små, då vi främst bara fick leka lekar. Jag känner att om vi öppnar träningen mer för just de grenar som friidrotten innebär så kommer även deras intresse öka för just friidrott (det behövs verkligen, för de enda som tränar på "riktigt" är från min åldersgrupp till -97:or och då är vi bara 7 totalt, eller något).
I alla fall, (kände att jag tappade spåret där) så var det riktigt många barn nu i min grupp, närmare 30 eller något. Bara uppropet tog 10 minuter och märkte hur barnens ben bara sprattlade som kokad spagetti. Ni borde veta att det inte är det lättaste att få 30 små sexåringar att lyssna på en lång och gul ledare (så just nu är min hals helt svullen). Även fast jag hade två hjälpledare så kändes det inte som att de märkte av att vissa barn hellre pratade och bråkade med varandra än att lyssna på mig, och det är riktigt jobbigt. Måste verkligen prata med dem så att de vågar ta kommandot och säga till de barnen, för det är inte det lättaste för mig som måste prata till de barnen som faktiskt lyssnar och få dem att förstå dagens uppgift.
Men förutom det så älskar jag barnen. De är som små härliga midgets, fast med ett huvud som är proportionellt till resten av kroppen (åh, det där lät elakt).
Möte om igen
Med en tandborste i hand och mun försöker jag mig nu på att skriva ett intressant och nervvräckande inlägg. Dock kommer jag givetvis gå runt emellan och lämna tandborsten. Ni kommer ändå inte märka nåt. Riktigt taggad på att skriva ett inlägg på tio minuter (ser ni? Jag har redan lämnat tandborsten när jag startade den senaste meningen och ni märkte ingenting). Woopwoop!
Är stolt över mig själv. Behöll en hemlighet om mig själv, för berätta jag det för någon? Nej. Om denna hemlighet hade varit eller slutat annorlunda hade jag inte berättat om den nu heller. Men nu blev det ju inte så, och det är bara positivt.
Denna lilla hemlighet jag haft var i en mer utvecklad form ett hemligt möte. Okej, så nu är jag klar. Så hemligt var det inte. Det var bara att ingen frågade. Jag och Jonatan träffades efter skolan, mötte upp varandra och gick ut och fikade. För att vara ärlig så var det riktigt härligt att få träffa honom igen. Det har gått tre veckor ju, inte så konstigt att det kändes skönt. Förresten, bara för att jag vill att ni ska veta det, jag kände inte ett dugg av kärleksångest eller ånger. Det var bara kul att få se honom.
Det bästa var ju att det kändes som samma sak. Jag har alltid trott att känslan skulle vara annorlunda när jag var med honom som vän istället för flickvän. Men det var det inte, utan det var lika kul. Tragiskt nog kanske det betydde att jag hade tappat känslorna för honom redan innan vi gjorde slut, men tycker inte att det är så egentligen. Varför vet jag inte, men det känns bara inte så. Det är så jävla bra.
Dessutom fick jag tillbaka min bikini, och han fick sin tröja. Score! Nu kan jag bada igen.
Nej, men ärligt talat. Är så glad att vi faktiskt gjorde det här, och är säker på att vår framtid kommer vara minst lika rolig som vårat förflutna.
Förresten så har jag gjort klart svenskan på ett ungefär. Dubbelscore!
Är stolt över mig själv. Behöll en hemlighet om mig själv, för berätta jag det för någon? Nej. Om denna hemlighet hade varit eller slutat annorlunda hade jag inte berättat om den nu heller. Men nu blev det ju inte så, och det är bara positivt.
Denna lilla hemlighet jag haft var i en mer utvecklad form ett hemligt möte. Okej, så nu är jag klar. Så hemligt var det inte. Det var bara att ingen frågade. Jag och Jonatan träffades efter skolan, mötte upp varandra och gick ut och fikade. För att vara ärlig så var det riktigt härligt att få träffa honom igen. Det har gått tre veckor ju, inte så konstigt att det kändes skönt. Förresten, bara för att jag vill att ni ska veta det, jag kände inte ett dugg av kärleksångest eller ånger. Det var bara kul att få se honom.
Det bästa var ju att det kändes som samma sak. Jag har alltid trott att känslan skulle vara annorlunda när jag var med honom som vän istället för flickvän. Men det var det inte, utan det var lika kul. Tragiskt nog kanske det betydde att jag hade tappat känslorna för honom redan innan vi gjorde slut, men tycker inte att det är så egentligen. Varför vet jag inte, men det känns bara inte så. Det är så jävla bra.
Dessutom fick jag tillbaka min bikini, och han fick sin tröja. Score! Nu kan jag bada igen.
Nej, men ärligt talat. Är så glad att vi faktiskt gjorde det här, och är säker på att vår framtid kommer vara minst lika rolig som vårat förflutna.
Förresten så har jag gjort klart svenskan på ett ungefär. Dubbelscore!
Skolarbete tills fredag
Jag mår bättre nu faktiskt. Försöker ursäkta mig med att det var en jobbig kväll/natt igår och det är därför jag mådde dåligt imorse (inget som hände, inget som förändrades.)
Tittade ut genom fönstret från min spegel och ser hur smådroppar piskar från skyn. Riktig tur att man hann komma hem innan det där hade börjat, för enda sen jag cyklade till skolan vid tolv så har man sett mörkare moln vid horisonten och bara väntat på att det skulle börja ösa ner. Det mystiska är ändå ljudet av en gräsklippare som är precis utanför mitt fönster (förstår inte hur jag hör det när jag dessutom dunkar musik med hörlurar), för vem har orken att klippa gräs i sådant här väder? Gräs har en fet vilja av att inte bli klippt då.
Jag fattar inte varför jag ändå ägnar så mycket tid till bloggen när jag ändå har så mycket läxor. Kanske inte annars, men den här veckan är det mycket. Det som ska vara klart tills på fredag är framförallt svenskan, engelskan och kemin. Dessutom är det också prov på kapitel 1 i matte C då också. Är riktigt otaggad för allt det där, särskilt engelskan som inte finner mig något intresse alls. Ändå är det så att jag måste lägga ner riktigt mycket kärlek i svenskan och matte som just är mina bästa ämnen och som är det enda som jag presterar i för att få mvg.
Ja, eftersom jag gick i Kunskap innan så är jag en tok när det gäller betyg. G duger inte, och inte VG heller. Det måste finnas med ett M i mitt betyg, annars duger det inte. Usch, denna mani.
Nu går jag och pluggar.
Avantasia - Farewell
Tittade ut genom fönstret från min spegel och ser hur smådroppar piskar från skyn. Riktig tur att man hann komma hem innan det där hade börjat, för enda sen jag cyklade till skolan vid tolv så har man sett mörkare moln vid horisonten och bara väntat på att det skulle börja ösa ner. Det mystiska är ändå ljudet av en gräsklippare som är precis utanför mitt fönster (förstår inte hur jag hör det när jag dessutom dunkar musik med hörlurar), för vem har orken att klippa gräs i sådant här väder? Gräs har en fet vilja av att inte bli klippt då.
Jag fattar inte varför jag ändå ägnar så mycket tid till bloggen när jag ändå har så mycket läxor. Kanske inte annars, men den här veckan är det mycket. Det som ska vara klart tills på fredag är framförallt svenskan, engelskan och kemin. Dessutom är det också prov på kapitel 1 i matte C då också. Är riktigt otaggad för allt det där, särskilt engelskan som inte finner mig något intresse alls. Ändå är det så att jag måste lägga ner riktigt mycket kärlek i svenskan och matte som just är mina bästa ämnen och som är det enda som jag presterar i för att få mvg.
Ja, eftersom jag gick i Kunskap innan så är jag en tok när det gäller betyg. G duger inte, och inte VG heller. Det måste finnas med ett M i mitt betyg, annars duger det inte. Usch, denna mani.
Nu går jag och pluggar.
Avantasia - Farewell
Middag @ Kajselush
Dåligt att jag inte skrev på hela dagen igår. Ber verkligen om ursäkt för det, trots att jag var upptagen mer eller mindre hela dagen.
Det började med en återträff med gamla grundskoleklassen. Dock var vi bara sju där, men det var ändå kul. Vi som var där hade ju kommit bara för att Leo skulle komma (no shit liksm), eftersom vi alla andra ses typ varje dag i skolan.
Precis när jag och Sofia hade blivit hemskjutsade så taggade vi till med en middagskväll hos Kajsa, som vi även delade med tillsammans med Tom och John. Galet kul med en halvrutten middag, en barnfilm, en massa karaoke från min och Sofias sida och även en läskig gång runt den farliga staden Enköping (Tom aka Örsabon fick även reda på att Enköping är större än vad han någonsin trott).
En massa bilder och inspelade videos blev det den kvällen, dock inte med min mobil. För jag fick endast ta en bild.
En skylt med stor betydelse för kvällen:
Jag (ser skylten och stannar): Den där borde man ta kort på...
Kajsa: Ja, det borde man.
Jag går fram till skylten och börjar posa medan Kajsa tar kort. Slutar i absolut asflabb för att vi kom på pinsamheten jag nyss gjorde. Fattar ni?
Btw är inte bilden på mig, utan det är Sofia och jag är fotografen. Det var när gick förbi den ännu en gång för att hämta upp John som Sofia ville posa med den istället.
Det började med en återträff med gamla grundskoleklassen. Dock var vi bara sju där, men det var ändå kul. Vi som var där hade ju kommit bara för att Leo skulle komma (no shit liksm), eftersom vi alla andra ses typ varje dag i skolan.
Precis när jag och Sofia hade blivit hemskjutsade så taggade vi till med en middagskväll hos Kajsa, som vi även delade med tillsammans med Tom och John. Galet kul med en halvrutten middag, en barnfilm, en massa karaoke från min och Sofias sida och även en läskig gång runt den farliga staden Enköping (Tom aka Örsabon fick även reda på att Enköping är större än vad han någonsin trott).
En massa bilder och inspelade videos blev det den kvällen, dock inte med min mobil. För jag fick endast ta en bild.
En skylt med stor betydelse för kvällen:
Jag (ser skylten och stannar): Den där borde man ta kort på...
Kajsa: Ja, det borde man.
Jag går fram till skylten och börjar posa medan Kajsa tar kort. Slutar i absolut asflabb för att vi kom på pinsamheten jag nyss gjorde. Fattar ni?
Btw är inte bilden på mig, utan det är Sofia och jag är fotografen. Det var när gick förbi den ännu en gång för att hämta upp John som Sofia ville posa med den istället.
Dåligt och tråkigt inlägg
Skulle ha gått upp halv nio idag (alltså nästan vid den här tiden), men jag vaknade kvart i åtta istället. Åh, vad mina ögon värkte, för åter igen har jag sovit för lite. Måste lägga mig tidigare ikväll.
Idag ska jag till skolan, även fast jag fortfarande är snuvig och att halsen retar upp mig som faaan. Jag måste ju ändå till den där matten (och kanske till TMS-lektionen som vi bara haft en gång än så länge). Alla andra i klassen ska ha idrott nu snart, skönt att det är på morgonen så man kan hoppa över den om man är sjuk t ex. Men ändå, det var orientering idag! Sjukt kul, jag vill också ha! Så är jag sjuk...
Är inte lika glad idag, troligen för att jag har fått uppleva en dag där jag inte gör någonting, förutom att försöka koncentrera mig på plugget och vara dryg mot folk. Är jag ens rolig ibland? Jag tror inte det.
Nej, nu ska jag försökta tagga till till att gå till skolan, önska mig lycka till så kanske vi träffas där! Btw ni har väl också varit med om att ni hostar och så börjar ni hicka? Det är min vardag atm och inte är det mysigt.
Idag ska jag till skolan, även fast jag fortfarande är snuvig och att halsen retar upp mig som faaan. Jag måste ju ändå till den där matten (och kanske till TMS-lektionen som vi bara haft en gång än så länge). Alla andra i klassen ska ha idrott nu snart, skönt att det är på morgonen så man kan hoppa över den om man är sjuk t ex. Men ändå, det var orientering idag! Sjukt kul, jag vill också ha! Så är jag sjuk...
Är inte lika glad idag, troligen för att jag har fått uppleva en dag där jag inte gör någonting, förutom att försöka koncentrera mig på plugget och vara dryg mot folk. Är jag ens rolig ibland? Jag tror inte det.
Nej, nu ska jag försökta tagga till till att gå till skolan, önska mig lycka till så kanske vi träffas där! Btw ni har väl också varit med om att ni hostar och så börjar ni hicka? Det är min vardag atm och inte är det mysigt.
Titta! Titta! Det blåser! Titta då!
Tror min katt har blåst iväg. En duktig jägare lever som det den jagar. (HAHAHAHA, asså jag dör åt mitt egna skämt. Älskar min humor för att vara lite självgod. Patetiskt eller är din inte lite bra?)
Det blåser som fan därute, och nej, min katt är inte ute. Jag tittade ut genom en dörr och så kom han springandes, så han hade inte flugit bort. Men hade kunde faktiskt ha gjort det, så starka vindar är det. Väntar just nu bara på att väggarna ska dras bort av blåsten. T o m gardinerna gungar av alltihopa, och ändå har jag fönstrena stänga (fönstrena drar som bara den).
Taggar för att inte gå till skolan imorgon, för jag mår alldeles för kasst. Tur att pappa ska jobba hemma då också, så det finns någon som ser till att mat och läxor blir fixade (jag gör mina läxor då ofc).
Helt btw känner jag mig väldigt stolt, även fast det kanske är över någon halvt ovärd grej. Jag har inte tagit kontakt med en viss person på hela dagen. Känns bra, eftersom jag vill ge denne mer utrymme (jag är ju en halvt störd person som också måste störa folk varenda eviga dag). Denne får snacka när han har lust med det liksm.
(Fast han tog kontakt med mig alldeles innan jag la mig, lycklig chey!)
Som alltid ett stört nattinlägg. Bara för att jag är trött.
Tagga ljudteknik, bara sådär rdm
Morgon då. Sitter och skriver med en hand för att jag trycker i mig en smörgås med den andra.
Herregud, har inte sovit mycket alls inatt. Jag ligger och grubblar och tänker, men känner att jag inte får tid till att sova (som man faktiskt borde göra om nätterna). Dock inget negativt med allt grubbel, ska ni veta.
Det jobbiga är just att man måste gå runt och känna sig yr om dagarna, som att man har åkt en riktig snurrkarusell. Det är svårt (NU SKRIVER JAG MED TVÅ HÄNDER SOM VANLIGT IGEN, HELT BTW LISKM) att koncentrera sig i skolan, särskilt när jag har min fucking magkatarr som ständigt ska jaga mig också.
Vad mer hinner jag skriva om? Jo, just ja, det regnar ja. Tror ni att man kan cykla med ett paraply? För man vill ju inte bli blöt och att gå tar en så förfärlig tid. Lek med den idén ni! (Fast kom på att jag kanske inte borde cykla med paraply. Det kommer sluta med att jag halkar ner i ett dike och dör.)
Vi får väl bara hoppas att det går över senare idag.
Equilibrium - Met (hehehe, mätt är jag atm)
Herregud, har inte sovit mycket alls inatt. Jag ligger och grubblar och tänker, men känner att jag inte får tid till att sova (som man faktiskt borde göra om nätterna). Dock inget negativt med allt grubbel, ska ni veta.
Det jobbiga är just att man måste gå runt och känna sig yr om dagarna, som att man har åkt en riktig snurrkarusell. Det är svårt (NU SKRIVER JAG MED TVÅ HÄNDER SOM VANLIGT IGEN, HELT BTW LISKM) att koncentrera sig i skolan, särskilt när jag har min fucking magkatarr som ständigt ska jaga mig också.
Vad mer hinner jag skriva om? Jo, just ja, det regnar ja. Tror ni att man kan cykla med ett paraply? För man vill ju inte bli blöt och att gå tar en så förfärlig tid. Lek med den idén ni! (Fast kom på att jag kanske inte borde cykla med paraply. Det kommer sluta med att jag halkar ner i ett dike och dör.)
Vi får väl bara hoppas att det går över senare idag.
Equilibrium - Met (hehehe, mätt är jag atm)
Glad chey
Något som jämt förvånar mig nu när jag loggar in på blogg.se (hehehee, som har varit två gånger nu) är att de verkligen har uppmärksammat att de har en premium-medlemsnivå och att de nuförtiden faktiskt försöker få folk att uppgradera sig. För ett halvår visste jag knappt om att det fanns (visste att det fanns, men inte vad som förbättrades).
Själv känner jag att bloggen inte behöver uppgraderas, är nöjd med den som den är (men kanske bättre design skulle sitta fint?). Reklam syns ju inte heller så mycket, och det är ju inte något man alls stör sig på, så varför just uppgradera sig?
Oj, blev mycket förhandstext och den sammanhänger inte ens med själva texten (wtf? vad tänker jag på?). Nej, men har haft så underbart kul idag, även fast vi inte gjorde så mycket alls. Men när man väl tar med sig de bästa individerna och ens fantasi, så blir inget tråkigt. Mitt liv är ett seriöst bevis på det.
Dessutom så blev grädden på moset något som hände nu alldeles nyligen. Ett sms. Ett fucking sms med ett "tja", Men ja, det gjorde mig glad.
Jag är riktigt lycklig. Riktigt jävla lycklig faktiskt. Det är aldrig att jag ligger i sängen och gråter till sömns, eller att vardagen överfylls med oro och ånger. Inte ens min ständiga magkatarr stoppar mig. Känslan av koll är fullbordad (även fast det finns läxor som behöver bli gjorda). Jag har inte förlorat någon, även fast Jonatan gjorde slut för veckor sedan. För han finns ju fortfarande kvar i min tillvaro.
Jag lever mitt liv, på mitt vis, och det är det som känns så otroligt härligt vid detta tillfälle.
Korpiklaani - Vodka
(vet inte hur många gånger jag har länkat den, men den är den mest peppiga och glada låten jag vet)
Hemskheter
Är så f1 inne i tetris på fb så glömmer bort att jag ska skriva i bloggen. Är fortfarande i rank 22 så måste skynda på ifall jag ska hamna där runt 30.
Tänk hur fort veckorna går egentligen. Mindes när man var liten och gick där i 2an. Skoldagarna var så långa, kändes som flera evigheter på rad åkte sakta förbi under skoltiden och sådant. Men ändå slutade jag halv två då, mycket tidigare än vad man gör nu.
Det kan vara så att när man är t ex 16 så har man ju levt en mycket längre tid än en 8-åring och därför blivit van med tiden. Man har ju levt fler "vanliga" dagar, som är precis likadana, och därför går tiden snabbare för en.
Hemskt det som hänt Japan, förresten. En tsunami från havet hade ju landat vid deras kust och svept med sig hus, djur och människor. Flera hundratal har man hittat döda och fler lär det bli. Alldeles för hemskt, särskilt när tsunamin var än av de värsta genom tiderna. Kan inte ens förstå hur det är att vara en av dem anhöriga, att få veta att en kär har blivit förlorad i något sådant. Moder Natur är inte att lita på.
Det är sådana händelser kommer upp som man börjar tänka på 2012. Det är ett år dit, plus lite till. Men ändå. Det är så många saker som händer, naturkatastrofer som förstör i olika länder. Kanske inte mer än vanligt, men det känns seriöst så. Tänk om det skulle vara början till det som händer 2012, att det skulle bli ännu värre då. Jag brukar inte tro på den där kalendern, men ibland börjar man tänka på det ockulta, eller hur?
Ett stilla ögonblick för de som förlorats i tsunamin i Japan.
Tänk hur fort veckorna går egentligen. Mindes när man var liten och gick där i 2an. Skoldagarna var så långa, kändes som flera evigheter på rad åkte sakta förbi under skoltiden och sådant. Men ändå slutade jag halv två då, mycket tidigare än vad man gör nu.
Det kan vara så att när man är t ex 16 så har man ju levt en mycket längre tid än en 8-åring och därför blivit van med tiden. Man har ju levt fler "vanliga" dagar, som är precis likadana, och därför går tiden snabbare för en.
Hemskt det som hänt Japan, förresten. En tsunami från havet hade ju landat vid deras kust och svept med sig hus, djur och människor. Flera hundratal har man hittat döda och fler lär det bli. Alldeles för hemskt, särskilt när tsunamin var än av de värsta genom tiderna. Kan inte ens förstå hur det är att vara en av dem anhöriga, att få veta att en kär har blivit förlorad i något sådant. Moder Natur är inte att lita på.
Det är sådana händelser kommer upp som man börjar tänka på 2012. Det är ett år dit, plus lite till. Men ändå. Det är så många saker som händer, naturkatastrofer som förstör i olika länder. Kanske inte mer än vanligt, men det känns seriöst så. Tänk om det skulle vara början till det som händer 2012, att det skulle bli ännu värre då. Jag brukar inte tro på den där kalendern, men ibland börjar man tänka på det ockulta, eller hur?
Ett stilla ögonblick för de som förlorats i tsunamin i Japan.
Wallah
Ska väl skriva ett litet inlägg nu innan klockan ändras till tolv (23:57). Väldigt tomt på bloggen, för jag valde att radera förra inlägget, eftersom det troligen skulle uppröra ifall jag lät det vara kvar.
Tänk, den 4e februari! Man behöver inte tänka på månaden, men väl på datumet. Den fjärde!
Det är vår månadsdag, vår! Min och Jonatans månadsdag, och det är den femte.
Allt går så snabbt. Det är en månad kvar och då har jag spenderat ett halvt år med den här underbara killen. Vet inte hur jag ska beskriva det, men det här är den bästa tiden i mitt liv. Känner mig så lycklig, inte bara i vårt förhållande, utan i huvudtaget.
Jo, det är nog så det är! ♥
Jag har väl sagt att jag är nörd?
Men jag älskarT
Achieve the sky
Cursed be iron
Det underbara gnället fortsätter
Sitter vid datorn åter igen, men denna gång med tandborsten i munnen. Troligen kommer jag gå och bli av med den nu innan jag fortsätter skriva.
Såja.
Känns så konstigt nuförtiden. Jag tänker tillbaka till den tiden, i våras/somras osv, när man var som helst social. Det tragiska är väl ändå att jag nu inte längre förstår hur jag orkade, för det känns som att så jag mår för tillfället, så har jag mått hela mitt liv.
Det är så jobbigt! Känns som att min mage och mina problem tar över mitt liv. Jag kan inte leva som jag gjorde förr, hur mycket jag än vill. Det händer alltid att jag mår dåligt och sådant, och särskilt i skolan. Hur mycket jag än känner att jag vill stanna hemma istället för att gå i skolan den dagen, så tvingar jag ändå upp mig själv för att kunna vara i skolan vid rätt tidpunkt. Jag vet ju att om jag bara får annat att tänka på så kommer jag inte känna efter lika mycket.
Det positiva (vilket även kan vara det negativa) är ju att blivit van med att må såhär. Ont i magen, illamående osv. (osv. är grymt mycket mer, men känns konstigt ifall jag skulle ta upp det). Härlig start på året 2011 kan man ju säga.
Tiden utan tid
Såja.
Känns så konstigt nuförtiden. Jag tänker tillbaka till den tiden, i våras/somras osv, när man var som helst social. Det tragiska är väl ändå att jag nu inte längre förstår hur jag orkade, för det känns som att så jag mår för tillfället, så har jag mått hela mitt liv.
Det är så jobbigt! Känns som att min mage och mina problem tar över mitt liv. Jag kan inte leva som jag gjorde förr, hur mycket jag än vill. Det händer alltid att jag mår dåligt och sådant, och särskilt i skolan. Hur mycket jag än känner att jag vill stanna hemma istället för att gå i skolan den dagen, så tvingar jag ändå upp mig själv för att kunna vara i skolan vid rätt tidpunkt. Jag vet ju att om jag bara får annat att tänka på så kommer jag inte känna efter lika mycket.
Det positiva (vilket även kan vara det negativa) är ju att blivit van med att må såhär. Ont i magen, illamående osv. (osv. är grymt mycket mer, men känns konstigt ifall jag skulle ta upp det). Härlig start på året 2011 kan man ju säga.
Tiden utan tid
Ett resultat av skolstressen
Jag vet, jag tar två dagars vila i intervaller. Men när man mår dåligt så har man ju ingen lust att skriva.
Kurser, valbara kurser; kurser. Hela skoldagen igår gick åt till att gå runt till flera olika salar för att höra en information om varenda liten kurs. Riktigt tråkigt skulle man nog säga, men för mig var det riktigt frustrerande. Tanken på att jag bara kommer få välja kurser för totalt 150 poäng denna gång, och nästa år ytterligare 150, får mig att bli riktigt deprimerad. Vadå bara 4 kurser? Hur ska jag kunna välja?
Visserligen känner jag att jag måste välja kurser som Biologi A, för det skulle främja mig när jag söker vidare till högskolan, men jag är inte alls intresserad av sådant. Speciellt är det där med att titta på organ och kanske få skära i dem, det som gör att jag får kväljningar. Usch, så vidrigt!
Samtidigt vill jag även läsa roliga kurser, som Psykologi A & B och Latin. Det är något jag varit intresserad av länge, fast det främjar ju inte riktigt min utbildning som teknikare. Det hjälper i alla fall inte mycket, tror jag på.
Dock hoppas jag på att få gå Ljudteknik nu i höst, riktigt kul att få hålla på med musik när det gäller teknik osv. Dessutom är det ju även bra för mina studier att kunna, det är ju alltid något! Men tyvärr tar kursen bara in 12 personer, och eftersom tvåarna har förtur känner jag hur även denna chans slipprar ur mina händer.
F1 emo...
Nowhere, No-one, Nothing
Kurser, valbara kurser; kurser. Hela skoldagen igår gick åt till att gå runt till flera olika salar för att höra en information om varenda liten kurs. Riktigt tråkigt skulle man nog säga, men för mig var det riktigt frustrerande. Tanken på att jag bara kommer få välja kurser för totalt 150 poäng denna gång, och nästa år ytterligare 150, får mig att bli riktigt deprimerad. Vadå bara 4 kurser? Hur ska jag kunna välja?
Visserligen känner jag att jag måste välja kurser som Biologi A, för det skulle främja mig när jag söker vidare till högskolan, men jag är inte alls intresserad av sådant. Speciellt är det där med att titta på organ och kanske få skära i dem, det som gör att jag får kväljningar. Usch, så vidrigt!
Samtidigt vill jag även läsa roliga kurser, som Psykologi A & B och Latin. Det är något jag varit intresserad av länge, fast det främjar ju inte riktigt min utbildning som teknikare. Det hjälper i alla fall inte mycket, tror jag på.
Dock hoppas jag på att få gå Ljudteknik nu i höst, riktigt kul att få hålla på med musik när det gäller teknik osv. Dessutom är det ju även bra för mina studier att kunna, det är ju alltid något! Men tyvärr tar kursen bara in 12 personer, och eftersom tvåarna har förtur känner jag hur även denna chans slipprar ur mina händer.
F1 emo...
Nowhere, No-one, Nothing