En god nyhet: Jag har börjat med min berättelse igen. Åh, vilken inspiration det blev. Så härligt att komma in i den världen, och bara känna att där vill jag stanna kvar (storyn är som en dröm, enligt mig. Jag skulle vilja leva där, i alla fall om det gick bra). Vill bara fortsätta med den, låta tiden i berättelsen flöda (istället för i mitt liv) så att man får reda på allt mer saker.

Jag är faktiskt riktigt trött efter barnträningen på friidrotten idag. Även fast vi delade upp min grupp i två (så jag fick typ femton personer), så var ändå hälften av dem sådana som hellre lyssnar på varandra än mig. Det känns så begränsat att bara ha mig som tränare för gruppen då, då många faktiskt lyssnar tydligt på mina instruktioner och teoripraterier (jag kommer på mina egna ord). Tänk vilken tolerans de barnen har, som faktiskt väntar tills jag har sagt åt de andra ordentligt när det händer om och om igen. Vilka superungar egentligen! De andra barnen som inte kan lyssna ett dugg (som även är nya för iår) är inte direkt någon favorit, även fast man inte får kategorisera. Som jag har sagt till dem tidigare; prata kan ni får göra efteråt, för ni har bara en timmes friidrott varje vecka och den borde vi utnyttja till fullo.