Tror min katt har blåst iväg. En duktig jägare lever som det den jagar. (HAHAHAHA, asså jag dör åt mitt egna skämt. Älskar min humor för att vara lite självgod. Patetiskt eller är din inte lite bra?)

Det blåser som fan därute, och nej, min katt är inte ute. Jag tittade ut genom en dörr och så kom han springandes, så han hade inte flugit bort. Men hade kunde faktiskt ha gjort det, så starka vindar är det. Väntar just nu bara på att väggarna ska dras bort av blåsten. T o m gardinerna gungar av alltihopa, och ändå har jag fönstrena stänga (fönstrena drar som bara den).

Taggar för att inte gå till skolan imorgon, för jag mår alldeles för kasst. Tur att pappa ska jobba hemma då också, så det finns någon som ser till att mat och läxor blir fixade (jag gör mina läxor då ofc).

Helt btw känner jag mig väldigt stolt, även fast det kanske är över någon halvt ovärd grej. Jag har inte tagit kontakt med en viss person på hela dagen. Känns bra, eftersom jag vill ge denne mer utrymme (jag är ju en halvt störd person som också måste störa folk varenda eviga dag). Denne får snacka när han har lust med det liksm.
(Fast han tog kontakt med mig alldeles innan jag la mig, lycklig chey!)

Som alltid ett stört nattinlägg. Bara för att jag är trött.