Med en tandborste i hand och mun försöker jag mig nu på att skriva ett intressant och nervvräckande inlägg. Dock kommer jag givetvis gå runt emellan och lämna tandborsten. Ni kommer ändå inte märka nåt. Riktigt taggad på att skriva ett inlägg på tio minuter (ser ni? Jag har redan lämnat tandborsten när jag startade den senaste meningen och ni märkte ingenting). Woopwoop!

Är stolt över mig själv. Behöll en hemlighet om mig själv, för berätta jag det för någon? Nej. Om denna hemlighet hade varit eller slutat annorlunda hade jag inte berättat om den nu heller. Men nu blev det ju inte så, och det är bara positivt.

Denna lilla hemlighet jag haft var i en mer utvecklad form ett hemligt möte. Okej, så nu är jag klar. Så hemligt var det inte. Det var bara att ingen frågade. Jag och Jonatan träffades efter skolan, mötte upp varandra och gick ut och fikade. För att vara ärlig så var det riktigt härligt att få träffa honom igen. Det har gått tre veckor ju, inte så konstigt att det kändes skönt. Förresten, bara för att jag vill att ni ska veta det, jag kände inte ett dugg av kärleksångest eller ånger. Det var bara kul att få se honom.

Det bästa var ju att det kändes som samma sak. Jag har alltid trott att känslan skulle vara annorlunda när jag var med honom som vän istället för flickvän. Men det var det inte, utan det var lika kul. Tragiskt nog kanske det betydde att jag hade tappat känslorna för honom redan innan vi gjorde slut, men tycker inte att det är så egentligen. Varför vet jag inte, men det känns bara inte så. Det är så jävla bra.

Dessutom fick jag tillbaka min bikini, och han fick sin tröja. Score! Nu kan jag bada igen.

Nej, men ärligt talat. Är så glad att vi faktiskt gjorde det här, och är säker på att vår framtid kommer vara minst lika rolig som vårat förflutna.

Förresten så har jag gjort klart svenskan på ett ungefär. Dubbelscore!