Det var skolfoto idag. Fick börja skoldagen en dag tidigare just på grund av det fucking fotot. Det är något återkommande som man verkligen hatar; ordet skolfoto. Det slutar alltid med att skolkatalogen kommer med i posten och så ser man ens tryne intryckt där på bilden. Antingen är det att man blivit inklämd (ingen luft), gäspade, blinkade, log för hårt, är i fel vinkel, ska spexa lite för mycket, eller att man helt inte märker att fotot blir taget, eller så kan det bero på att man faktiskt ser ut så i vanliga fall (hemska tanke). Ändå är det så att man tar sig till skolan och till själva skolfotot, för att hoppas på att årets foto faktiskt blir en hit.

Något faktiskt värre än klassfotot är ju det där fotot på en själv, där man sitter på en liten pall som ser ut som en ytte-pytte-panna-liten stege (ett, två steg: uppe). Sen blir det ju bara ännu värre när fotografen tvingar en att sätta och vända sig i en stel pose och alldeles förskräcklig vinkel. För seriöst, jag kan ju inte vara ensam om att få världens bredaste ansikte i just den vinkeln, ändå så väljer ju dem att alla ska se ut så. Varför inte bara låta oss vara fria och posa på vårat sätt och låta fotografen att guida en bara lite. Då skulle det bli bättre bilder, och tror även fler skulle köpa bilderna då också (fast det kanske skulle ta tid. Det är bara min önskan om ett profilfoto som är tillräckligt fin så man faktiskt kan vara nöjd över det).

Dessutom (nu kommer ett ämne helt ifrån fotografier osv) så hade vi ett föredrag på svenskalektionen, då alla skulle komma upp en och en och prata om något fritt i 2-3 minuter (fast de flesta pratade ju minst i 7). Jag behöll faktiskt mitt ämne "Månen skrämmer mig när jag är ute och går om nätterna", även fast jag inte alls visste vad jag skulle berätta (för att jag blev distraherad av folk så jag inte kunde fokuserat på själva talet). Kändes som att jag stod där i 1½ minut kanske och bara babblade på om vad jag kunde komma på. Drog sammanhang med min rädsla tillsammans med skräckfilmer och så vidare. Jag var ju inte heller så särskilt seriös alls, ville ju bara ha något annorlunda så ingen kunde efterlikna mitt. Fast de skrattade ju också åt själva föredraget, så det ger väl ändå ett positivt intryck (eller så är jag kanske halvklassens pajas). Som tredje först i tur så gick det väl helt okej för att vara helt oförberedd med ett ämne som jag själv inte tänkt så mycket innan på.

Dessutom så har halva skolveckan redan gått, för vi är ju lediga på fredagen (fest hela helgen, c'mon)!