Det var inte förän jag fick av mig mina tights som jag såg att där jag hade slagit i mig hade svullnat rejält och hade rodnat lite. Dessutom så var det två lika stora sår i mitten av bulen, med ett litet avstånd emellan. "Jag har blivit biten av ett mini-troll!" började jag genast att skoja om till Kajsa (eftersom jag tänkte på Troll-hunter hela trippen ute i skogen. Tur att det var dag i alla fall och att både nv och teknik var ute i skogen idag, annars skulle jag ha dött). Men det blev ju lite mer allvarligt när en annan vän tog en titt på det och sa lite halvt seriöst att det såg ut som ett ormbett. Det var då det slog mig; hur fasen vet jag ens om det var en sten jag slog i? Allt jag hade i fokus var ju själva kontrollen, och visste ju knappt var jag ställde fötterna då. För övrigt så var ju hela stället belagt med småstenar så det vore ju inte förvånansvärt om det bodde några ormar där.

'

Helt seriöst, jag blev rädd. Jag ville helst skita i att sminka mig och fixa håret utan jag ville helst få prata med skolsköterskan och få lyssna på hennes råd, för det var mycket möjligt att det var ett ormbett. Jag fick även tanken att det var min tur nu (jag dör aldrig, det är bara alla andra som gör det), trots att det med största risk bara var ett ormbett (får ju vara känslig). I alla fall så tyckte skolsköterskan att jag skulle åka in till akuten för de tyckte ju också att det såg ut som ett ormbett (tur att pappsen jobbade hemma idag).

'

Fick tid på direkten på akuten (den är ju ändå ganska bra när det faktiskt gäller något brådskande), och de analyserade det hela. Riktigt awkward att de inte heller visste om det var något bett eller inte. Det positiva var att det var 2mm för brett mellan huggen för att det skulle kunna vara en huggorm (där dök mini-troll-idén upp igen), men de skulle ändå låta mig vara inne i det där rummet i 2 timmar (det blev närmare 3). De tog en massa tester, kollade ständigt mitt blodtryck och lät mig inte gå på toa. Om det faktiskt hade blivit värre skulle de tvingat mig att vara där 6-8 timmar till (lyckligtvis släppte de ut mig även fast de inte var helt säkra eftersom jag ändå bor så nära. Men familjen måste ändå ha koll på mig nu för att jag inte ska gå runt för mycket och för att jag ska hålla benet högt). Förstå hur jobbigt det var att ligga på en bår med en död mobil liggandes bredvid en (tror jag faktiskt somnande för en stund). Jag lärde mig i alla fall de 20 första grundämnena (och fick mat från das donken vid halv 3)!

'

Åh, jag som lovade mig själv (och er andra) att inte skriva lika långt som jag vanligtvis brukar göra. Nu blev det ännu längre istället. Men det är väl ändå en tillfällighet som inte händer alldeles för ofta, så därför var det kanske så viktigt att skriva ner varenda detalj.