Typ
Natten var jobbig för dem, även fast den var så ärlig och djupgående.
Det pratades om jobbiga minnen, smärtor i nutiden och dessutom vad som kändes skrämmande i framtiden.
Självklart rev det upp gamla sår, och tårarna föll.
Tjejen ville inte kallas för känslokall, och framför allt ville hon förstås att han skulle må bra,
men att höra honom gråta var bland det vackraste hon hört.
Jag har väl sagt att jag är nörd?
Men jag älskarT
Achieve the sky
Cursed be iron
Det underbara gnället fortsätter
Sitter vid datorn åter igen, men denna gång med tandborsten i munnen. Troligen kommer jag gå och bli av med den nu innan jag fortsätter skriva.
Såja.
Känns så konstigt nuförtiden. Jag tänker tillbaka till den tiden, i våras/somras osv, när man var som helst social. Det tragiska är väl ändå att jag nu inte längre förstår hur jag orkade, för det känns som att så jag mår för tillfället, så har jag mått hela mitt liv.
Det är så jobbigt! Känns som att min mage och mina problem tar över mitt liv. Jag kan inte leva som jag gjorde förr, hur mycket jag än vill. Det händer alltid att jag mår dåligt och sådant, och särskilt i skolan. Hur mycket jag än känner att jag vill stanna hemma istället för att gå i skolan den dagen, så tvingar jag ändå upp mig själv för att kunna vara i skolan vid rätt tidpunkt. Jag vet ju att om jag bara får annat att tänka på så kommer jag inte känna efter lika mycket.
Det positiva (vilket även kan vara det negativa) är ju att blivit van med att må såhär. Ont i magen, illamående osv. (osv. är grymt mycket mer, men känns konstigt ifall jag skulle ta upp det). Härlig start på året 2011 kan man ju säga.
Tiden utan tid
Såja.
Känns så konstigt nuförtiden. Jag tänker tillbaka till den tiden, i våras/somras osv, när man var som helst social. Det tragiska är väl ändå att jag nu inte längre förstår hur jag orkade, för det känns som att så jag mår för tillfället, så har jag mått hela mitt liv.
Det är så jobbigt! Känns som att min mage och mina problem tar över mitt liv. Jag kan inte leva som jag gjorde förr, hur mycket jag än vill. Det händer alltid att jag mår dåligt och sådant, och särskilt i skolan. Hur mycket jag än känner att jag vill stanna hemma istället för att gå i skolan den dagen, så tvingar jag ändå upp mig själv för att kunna vara i skolan vid rätt tidpunkt. Jag vet ju att om jag bara får annat att tänka på så kommer jag inte känna efter lika mycket.
Det positiva (vilket även kan vara det negativa) är ju att blivit van med att må såhär. Ont i magen, illamående osv. (osv. är grymt mycket mer, men känns konstigt ifall jag skulle ta upp det). Härlig start på året 2011 kan man ju säga.
Tiden utan tid
Fredag ffs
Det är riktigt skönt att få ta hand om de yngre på friidrotten, att få andas ut och tänka på annat för en gångs skull. De bara flänger runt, slår sig, bråkar, leker och stojar; man har alltså inte tid att tänka på något. Riktigt skönt. Dessutom är det nu helg, härligt! Veckorna går riktigt fort och helgerna hälsar på väldigt ofta känner jag.
Dock vet jag inte riktigt vad jag ska hitta på denna helg. Helst vill jag sticka till Amazing Thai, med några vänner och leka lite. Men hur stor chans är det att det kommer hända?
Ett resultat av skolstressen
Jag vet, jag tar två dagars vila i intervaller. Men när man mår dåligt så har man ju ingen lust att skriva.
Kurser, valbara kurser; kurser. Hela skoldagen igår gick åt till att gå runt till flera olika salar för att höra en information om varenda liten kurs. Riktigt tråkigt skulle man nog säga, men för mig var det riktigt frustrerande. Tanken på att jag bara kommer få välja kurser för totalt 150 poäng denna gång, och nästa år ytterligare 150, får mig att bli riktigt deprimerad. Vadå bara 4 kurser? Hur ska jag kunna välja?
Visserligen känner jag att jag måste välja kurser som Biologi A, för det skulle främja mig när jag söker vidare till högskolan, men jag är inte alls intresserad av sådant. Speciellt är det där med att titta på organ och kanske få skära i dem, det som gör att jag får kväljningar. Usch, så vidrigt!
Samtidigt vill jag även läsa roliga kurser, som Psykologi A & B och Latin. Det är något jag varit intresserad av länge, fast det främjar ju inte riktigt min utbildning som teknikare. Det hjälper i alla fall inte mycket, tror jag på.
Dock hoppas jag på att få gå Ljudteknik nu i höst, riktigt kul att få hålla på med musik när det gäller teknik osv. Dessutom är det ju även bra för mina studier att kunna, det är ju alltid något! Men tyvärr tar kursen bara in 12 personer, och eftersom tvåarna har förtur känner jag hur även denna chans slipprar ur mina händer.
F1 emo...
Nowhere, No-one, Nothing
Kurser, valbara kurser; kurser. Hela skoldagen igår gick åt till att gå runt till flera olika salar för att höra en information om varenda liten kurs. Riktigt tråkigt skulle man nog säga, men för mig var det riktigt frustrerande. Tanken på att jag bara kommer få välja kurser för totalt 150 poäng denna gång, och nästa år ytterligare 150, får mig att bli riktigt deprimerad. Vadå bara 4 kurser? Hur ska jag kunna välja?
Visserligen känner jag att jag måste välja kurser som Biologi A, för det skulle främja mig när jag söker vidare till högskolan, men jag är inte alls intresserad av sådant. Speciellt är det där med att titta på organ och kanske få skära i dem, det som gör att jag får kväljningar. Usch, så vidrigt!
Samtidigt vill jag även läsa roliga kurser, som Psykologi A & B och Latin. Det är något jag varit intresserad av länge, fast det främjar ju inte riktigt min utbildning som teknikare. Det hjälper i alla fall inte mycket, tror jag på.
Dock hoppas jag på att få gå Ljudteknik nu i höst, riktigt kul att få hålla på med musik när det gäller teknik osv. Dessutom är det ju även bra för mina studier att kunna, det är ju alltid något! Men tyvärr tar kursen bara in 12 personer, och eftersom tvåarna har förtur känner jag hur även denna chans slipprar ur mina händer.
F1 emo...
Nowhere, No-one, Nothing
Tuesday, i'm in love
Känner att jag behöver skriva av mig lite, för jag är fortfarande så himla, grymt glad. Skulle gärna vilja berätta det för alla, men de har nog tröttnat på mig helt fullständigt.
Ett sms tidigt på morgonen har gjort hela min dag;"Helt klart <3 ha en bra dag, älskling". Åh, det är så mysigt att få något sådant mitt under all stress och sömnlöshet. Det gör verkligen att man orkar allt, får till ett leende som sedan varar under alla lektioner i skolan, medan man hör andra gäspa ljudligt. Jag borde verkligen skatta mig lycklig som har en sådan underbar pojkvän egentligen. Att vara kär är lätt den bästa känslan ever (även fast kärlek kan vara jobbigt).
Åh, älska kärlek och Jonatan!
Alienation
Ett sms tidigt på morgonen har gjort hela min dag;"Helt klart <3 ha en bra dag, älskling". Åh, det är så mysigt att få något sådant mitt under all stress och sömnlöshet. Det gör verkligen att man orkar allt, får till ett leende som sedan varar under alla lektioner i skolan, medan man hör andra gäspa ljudligt. Jag borde verkligen skatta mig lycklig som har en sådan underbar pojkvän egentligen. Att vara kär är lätt den bästa känslan ever (även fast kärlek kan vara jobbigt).
Åh, älska kärlek och Jonatan!
Alienation
Tjock eller livsnjutare?
En riktig livsnjutare är jag.
Sitter här vid datorn med Cursed be iron i öronen. Har även en tallrik bredvid mig,
med en massa kex och ost, och på toppen av det även en bit choklad. Glassigt värre, i say!
Tyvärr var det så att jag hittade dessa gamla kex längst in i skafferiet,
osten förlorar snart sitt bäst-före-datum och chokladen är själva verket
en liten bit Marabou kvar sen i fredags.
Nu blev jag istället kallad för tjock.
Imma still an aries!
Oj, ännu ett inlägg om astrologi. Men detta är en nyhet som uppkommit och jag vill därmed meddela flera om det.
En på facebook hade länkat om en film, ett sorts nyhetsprogram av ett slag, där denne person sade att zodiaken (våra stjärntecken av ett finare namn) har utökats.
Vi har alltså fått ett trettonde stjärntecken; Ormbäraren (Ophiuchus på engelska) som nu utgör sin plats den 29 Nov.-17 Dec. Märkligt nog är detta tecken det enda som associeras till människan. De andra tecknen består av djur eller naturväsen, men ormbäraren efterliknar en människa som bär på en orm. Undrar just varför?
Astrologer har faktiskt varit medvetna om att Ormbäraren existerar sedan 500 år f.Kr., dock verkade grekerna nöja sig med just 12 tecken, så de tog bort just detta tecken för att det skulle vara mindre jobbigt. Varför vi nu ska räkna in detta tecken igen, är nu för att jorden lutning och avstånd till solen (eller liknande) har förändrats sen för 3000 år sen, så de tyckte det var helt "okej" nu att räkna in Ormbäraren igen. Fatta hur knäppt allt låter, och jag känner hur respekten för detta blir allt mindre och mindre.
De som faktiskt vet detta har nog blivit ganska sura, dock gäller visst detta bara de som har fötts sen Nov -09, galet! Så egentligen behöver man inte bry sig om det här, om man inte är 1 år givetvis. Vilket är väldigt skönt, eftersom även fast man tror på astrologi eller inte, är det väl ganska kul att säga att man är just det tecknet osv. Jag tycker i alla fall att det är en lättnad, även fast jag ändå skulle få fortsätta vara Vädur (eller jag vet inte, 18 April var ju bytesdag eller något) ifall den nya kalendern räknades för oss också.
Såhär verkar den nya kalendern se ut iaf:
En på facebook hade länkat om en film, ett sorts nyhetsprogram av ett slag, där denne person sade att zodiaken (våra stjärntecken av ett finare namn) har utökats.
Vi har alltså fått ett trettonde stjärntecken; Ormbäraren (Ophiuchus på engelska) som nu utgör sin plats den 29 Nov.-17 Dec. Märkligt nog är detta tecken det enda som associeras till människan. De andra tecknen består av djur eller naturväsen, men ormbäraren efterliknar en människa som bär på en orm. Undrar just varför?
Astrologer har faktiskt varit medvetna om att Ormbäraren existerar sedan 500 år f.Kr., dock verkade grekerna nöja sig med just 12 tecken, så de tog bort just detta tecken för att det skulle vara mindre jobbigt. Varför vi nu ska räkna in detta tecken igen, är nu för att jorden lutning och avstånd till solen (eller liknande) har förändrats sen för 3000 år sen, så de tyckte det var helt "okej" nu att räkna in Ormbäraren igen. Fatta hur knäppt allt låter, och jag känner hur respekten för detta blir allt mindre och mindre.
De som faktiskt vet detta har nog blivit ganska sura, dock gäller visst detta bara de som har fötts sen Nov -09, galet! Så egentligen behöver man inte bry sig om det här, om man inte är 1 år givetvis. Vilket är väldigt skönt, eftersom även fast man tror på astrologi eller inte, är det väl ganska kul att säga att man är just det tecknet osv. Jag tycker i alla fall att det är en lättnad, även fast jag ändå skulle få fortsätta vara Vädur (eller jag vet inte, 18 April var ju bytesdag eller något) ifall den nya kalendern räknades för oss också.
Såhär verkar den nya kalendern se ut iaf:
Stenbock: 20 Jan. – 16 Feb.
Vattuman: 16 Feb. – 11 Mars
Fiskarna: 11 Mars – 18 April
Väduren: 18 April – 13 Maj
Oxen: 13 Maj – 21 Juni
Tvillingarna: 21 Juni – 20 Juli
Kräftam: 20 Juli – 10 Aug.
Lejon: 10 Aug. – 16 Sept.
Jungfrun: 16 Sept. – 30 Okt.
Vågen: 30 Okt. – 23 Nov.
Skorpionen: 23 Nov. – 29 Nov.
Ormbäraren: 29 Nov. – 17 Dec.
Skytten: 17 Dec. – 20 Jan.
Allmänt nördig lördag
Får väl skriva lite nu precis innan även denna dag tar slut.
För tillfället känner jag mig riktigt nördig; tittar genom en säsong av Hey Baberiba (åh, vad kul det var när den gick) och spelar lite Cityville då och då.
Jag har faktiskt varit emot facebook-spel, eller inte riktigt emot, bara det att jag själv hade tänkt att aldrig köra något sådant. Men det är faktiskt inte mitt fel att jag börja spela Cityville nu (idag alltså), det är mina bröder, tillsammans med Jonatan som gått runt och snackat det hela tiden nu och sedan så startade Jonatan då applikationen idag utan mitt tillstånd. Så nu är jag väl tvungen att ägna halva min livstid åt att låta den där staden växa nu då.
Jag ursäktar för att jag inte uppdaterade något under gårdagen, men jag hade fullt upp. Först skola, för att sedan ägna min eftermiddag på idrottshuset, och därefter så använde ju Jonatan resten av min tid. Det positiva var att programmeringen flyttades fyra veckor framåt, så nästa fredag börjar jag 12, yes!
För tillfället känner jag mig riktigt nördig; tittar genom en säsong av Hey Baberiba (åh, vad kul det var när den gick) och spelar lite Cityville då och då.
Jag har faktiskt varit emot facebook-spel, eller inte riktigt emot, bara det att jag själv hade tänkt att aldrig köra något sådant. Men det är faktiskt inte mitt fel att jag börja spela Cityville nu (idag alltså), det är mina bröder, tillsammans med Jonatan som gått runt och snackat det hela tiden nu och sedan så startade Jonatan då applikationen idag utan mitt tillstånd. Så nu är jag väl tvungen att ägna halva min livstid åt att låta den där staden växa nu då.
Jag ursäktar för att jag inte uppdaterade något under gårdagen, men jag hade fullt upp. Först skola, för att sedan ägna min eftermiddag på idrottshuset, och därefter så använde ju Jonatan resten av min tid. Det positiva var att programmeringen flyttades fyra veckor framåt, så nästa fredag börjar jag 12, yes!
Kyckling på fredag, det är vad jag vill ha!
Man känner verkligen hur man hamnat i rutin igen. Kroppen säger inte till lika mycket när man måste upp vid 7-8, det förstår ju mycket väl att man måste hinna till skolan. Det är ju i för sig väldigt skönt, både kroppen och sinnet mår bättre nu när de får arbeta istället för att sitta/halvligga i en datorstol eller säng.
Imorn är det fredag, yes! Fredagarna är nog de mest uppskattade under terminerna, då är det som längst tills skolan börjar igen och man har hela helgen framför sig. Jag tycker nog att de är mer värderade än själva ledigheten på lovet, för då tar man bara vilan för givet. Sedan blir man ju ledsen när loven är på väg till sitt slut.
Äsch, nu ska jag behöva gå och städa rummet, en riktigt mess här! Kläder som en heltäckningsmatta (fast den inte är heltäckande) över min riktiga matta och skräp som ligger på och under datorn, och sängen vågar man knappast prata om.
Imorn så kommer Jonatan hit, riktigt härligt när jag är frisk nu, så att vi kan njuta av varandra fullt ut. Haha, ordet njuta låter helt fel där, och jag vet att ni själva tänkte det också när ni läste det. Ni är ju mer dirty-minded än mig.
Därför blir ni bjudna på härlig ute-till-havs-liknande-musik.
Blut im Auge
Keelhauled
Wolves of the sea
Vad man faktiskt gjorde på kunskap
Åh, får faktiskt lite minnen från kunskap, och det är lite synd att man faktiskt saknar skolan. Dock är det mest alla underbara personer som gick där och som man kunde prata med, som är så svåra att hålla kontakten med nu. Får verkligen hoppas på en återträff med härliga 9y snart!
Det roliga med klippet är faktiskt att vi hade rätt...
Första dagen på vårterminen
Jag vet, har inte uppdaterat något på två dar. Förlåt, men jag mådde riktigt dåligt, och när jag väl försökte skriva något så snurrade allting i huvudet på mig. Bokstäverna bara virrade runt och sådant, seriöst.
Skolan började idag då, härligt! Var faktiskt riktigt nervös hur det skulle gå i skolan, men det var endast under Tuf- och fysiklektionen som jag kände hur jag blev snurrig och mådde illa; jag tror nog lärarna såg att jag var lite ur fokus då.
Första programmeringlektionen dessutom och hittills så förstår jag inte varför den andra klasshalvan har gnällt så mycket över det. Övningarna var helt okej, även de man behövde gissa sig till vad man behövde göra. Har hunnit till övning 14 till och med, yes!
Förresten, jag vet att det var grymt längesen men ändå, ni vet heavy metal-versionen av Robot unicorn attack? Den låten som spelas där i alla fall heter Battlefield och släpptes ut 2002 i ett album som heter A night at the opera, och självklart var det Blind Guardian som gjorde denna låt.
Btw hörde jag någon som trodde att de som gjort Robot unicorn attack hittade på låtarna själva, men så är det dock inte (som låten i original-versionen släpptes ju 1994).
Nu när det gått ett tag tycker jag i alla fall att Battlefield är en riktigt skön låt, och har blivit riktigt hörsammad av mig den senaste tiden. Underbar låt, även fast den bara bjuder på skönsång.
Så där får ni den:
Battlefield
Skolan började idag då, härligt! Var faktiskt riktigt nervös hur det skulle gå i skolan, men det var endast under Tuf- och fysiklektionen som jag kände hur jag blev snurrig och mådde illa; jag tror nog lärarna såg att jag var lite ur fokus då.
Första programmeringlektionen dessutom och hittills så förstår jag inte varför den andra klasshalvan har gnällt så mycket över det. Övningarna var helt okej, även de man behövde gissa sig till vad man behövde göra. Har hunnit till övning 14 till och med, yes!
Förresten, jag vet att det var grymt längesen men ändå, ni vet heavy metal-versionen av Robot unicorn attack? Den låten som spelas där i alla fall heter Battlefield och släpptes ut 2002 i ett album som heter A night at the opera, och självklart var det Blind Guardian som gjorde denna låt.
Btw hörde jag någon som trodde att de som gjort Robot unicorn attack hittade på låtarna själva, men så är det dock inte (som låten i original-versionen släpptes ju 1994).
Nu när det gått ett tag tycker jag i alla fall att Battlefield är en riktigt skön låt, och har blivit riktigt hörsammad av mig den senaste tiden. Underbar låt, även fast den bara bjuder på skönsång.
Så där får ni den:
Battlefield
Astrologi
Tror ni på astrologi? Att planeternas magnetism faktiskt påverkar oss efter vilket position de står i?
Dock räknar jag inte med veckohoroskop du hittar i kvällstidningar och nöjessajter, eftersom det ser endast över själva stjärntecknet utan att räkna med himlakropparna och husen. Vilket skulle endast ge 12 alternativ på vad som skulle hända befolkningen just den veckan.
Egentligen vill jag inte tro på det, men på något vis är jag intresserad av det ockulta. Man är ju rädd på något vis att de faktiskt stämmer och att det som står nedskrivet ska hända. Så därför försöket jag har koll på vad det faktiskt står skrivet; vad det negativa är om mig osv. Ärligt talat, det har nog hjälpt mig att tänka efter när jag reagerar på saker.
Jag minns när jag var liten och läste en mycket gammal Bamse-tidning (jag hade "ärvt" den av moster min), det var någon julspecial av något slag, tror jag. I alla fall, i ungefär mitten så fanns det något som hette "Bamses skola", dock var det Skalman som föreläste den gången; om astronomi och astrologi.
Då visste jag visserligen inte vad astrologi var, men hur Skalman lät gällande det verkade det ju vara fruktansvärt; det gjorde folk rasistiska och man kunde neka folk jobb bara för att deras stjärntecken inte passade bra ihop. Dessutom hade astrologin tagit död på väldigt många människor.
Förlåt, Rune Andréasson (även fast du är död sen länge), men var finns källorna till de påståenden? Visserligen så kan det vara delvis sant, men hur ofta händer det? Starka åsikter, i say! Det var faktiskt enda gången jag blev besviken på Bamse, tror jag.
Astrologi är inte vetenskap, jag vet. Men det är matematik, dock har astrologer flera appratarer nuförtiden så de slipper räkna ut allt alldeles själv. Jag förstår att många har starka åsikter om astrologi, precis som Rune hade, men jag tycker ändå att man ska öppna upp sig lite för det hela, och se därefter om man är för eller emot det.
Enligt mig så bestämmer inte astrologin över ens personlighet eller livsöde, det beror ju självklart hur uppfostran är och så vidare.
Varför jag faktiskt tror lite på det är för att den brukar träffa mig så rätt. Det finns alltså en sida där den räknar ut positionen för stjärntecken i olika hus och planeter, och ger därmed en ganska bra analys för att vara gratis (Den sidan hittar ni här). Dessutom så tror jag nog på ödet, ingen Gud givetvis. Ödet för mig finns inte, det är bara ett ord för det förutbestämda liv vi lever. Det kanske därför jag tror på astrologi. Jag är inte dum, bara det att jag inte har likadana sammanfattade meningar som de flesta.
Visualisering
Seriöst, jag älskar att vara nörd! Det är en riktig befrielse att kunna nörda sig fritt och leka med 3D Studio Max.
3D Studio Max är ett program släppt av Autodesk och är ett hjälpmedel till att visualisera objekt. Detta används mycket i artitekturen, i guess. Detta program använder vi även på den tekniska linjen och främst i kurserna Visualisering A & B.
I min mening är det ett riktigt roligt program att hålla på att leka med. För det är så lätt att göra både realistiska och fantastiska saker, sen ifall man gör fel är det dessutom lätt att gå tillbaka och ändra.
Det projekten som jag nog ägnast med tid åt.
Lite musik som hjälper en i ens arbete dessutom:
Hybrid Stigmata
Nehalienna
Contra Mundum
Mobbning
Känner hur lusten att skriva något avtar, efter 10 dar! Haha, hur ska jag orka med detta.
Vet inte riktigt, den senaste stunden har tankarna riktat sig mot en riktigt störd kille. Han håller på och ska tjafsa, så drygt, och bara för att han själv har blivit dåligt behandlad och blivit kallad för saker.
Det känns som att det är så ofta sådant händer. Att en kille som blir retad då och då, sedan ska ge igen när han blir äldre, t o m de som inte har gjort något.
Vet inte riktigt, den senaste stunden har tankarna riktat sig mot en riktigt störd kille. Han håller på och ska tjafsa, så drygt, och bara för att han själv har blivit dåligt behandlad och blivit kallad för saker.
Det känns som att det är så ofta sådant händer. Att en kille som blir retad då och då, sedan ska ge igen när han blir äldre, t o m de som inte har gjort något.
Negativism & komplimanger
Ibland blir jag så trött på oss svenska tjejer, på vårt beteende och hur svarar på saker och ting. Vi är så grymt negativa, i gemonsnitt med kvinnor i andra länder. Riktigt barnsligt egentligen!
Den där pinsamma tystnaden, vad den kan vara hemsk. Det enda som räcker egentligen är att börja prata om något, något som är ganska vardagligt och inte allför intimt. Väder brukar kunna vara ett vanligt samtalsämne. Men hur ofta är det inte att man börjar prata negativt om det? "Usch, vad det ska spöregna!", "Skolmaten idag var jätteäcklig, fick kväljningar av den." osv, you name it! Jag gissar på att ifall man faktiskt tänker efter, så har det nog hänt något positivt under dagen som även kan få den andra att bli intresserad. För tror du att den andre blir glad av att få höra dig klaga på en massa saker? Det är troligen då den frågar sig varför den gick med på att träffas.
Komplimanger kan man få, antingen för sitt utseende, personlighet, arbete och dylikt. Ja, det finns alltid något man kan få smicker för. Men hur ofta är det inte att vi förnekar dem?
"Vilka vackra ögon du har." "Va? nej. Har du sett dina?" Visst, man försöker inte vara negativ, bara försöka få den andre att själv må bra, eftersom vi själva anser att vårat svar var en komplimang till den andra. Men visst låter det inte lite pessimistiskt? Inte bara att du klankar ner den andres åsikter, ifall denne berömde dina ögon så tycker den troligen att du har fina ögon, utan det tröttnar säkert ut denne att ge dig några fler komplimanger ifall du bara skickar tillbaka dem.
Även jag, som är medvetet om att vi är grymt negativa, fortsätter ändå i samma visa (förutom då jag faktiskt tänker på det). Det är nog något vi fått för oss sen barnsben, och det är ju svårt att ändra på något vi har gjort under hela livet.
Förresten, komplimanger är inga studsbollar, bara för att du fått en så behöver du inte genast ge en tillbaka. Om du direkt ger en komplimang efter att du fått en, kommer denne person troligen inte tro lika mycket på sjävla smickret, eftersom du var tvungen på något sätt att ge den till honom/henne.
Varför vi behöver neka komplimanger, förresten, är nog för att vi inte ska bli stämplade som arroganta eller högmodiga. Vad vi fått det ifrån har jag ingen aning om, men det känns ändå fel.
Dock är detta bara mina antaganden, tankar som susar runt i huvudet. Om detta är rätt eller ej; det vet jag inte. Jag tycker endast att det låter realistiskt.
Den där pinsamma tystnaden, vad den kan vara hemsk. Det enda som räcker egentligen är att börja prata om något, något som är ganska vardagligt och inte allför intimt. Väder brukar kunna vara ett vanligt samtalsämne. Men hur ofta är det inte att man börjar prata negativt om det? "Usch, vad det ska spöregna!", "Skolmaten idag var jätteäcklig, fick kväljningar av den." osv, you name it! Jag gissar på att ifall man faktiskt tänker efter, så har det nog hänt något positivt under dagen som även kan få den andra att bli intresserad. För tror du att den andre blir glad av att få höra dig klaga på en massa saker? Det är troligen då den frågar sig varför den gick med på att träffas.
Komplimanger kan man få, antingen för sitt utseende, personlighet, arbete och dylikt. Ja, det finns alltid något man kan få smicker för. Men hur ofta är det inte att vi förnekar dem?
"Vilka vackra ögon du har." "Va? nej. Har du sett dina?" Visst, man försöker inte vara negativ, bara försöka få den andre att själv må bra, eftersom vi själva anser att vårat svar var en komplimang till den andra. Men visst låter det inte lite pessimistiskt? Inte bara att du klankar ner den andres åsikter, ifall denne berömde dina ögon så tycker den troligen att du har fina ögon, utan det tröttnar säkert ut denne att ge dig några fler komplimanger ifall du bara skickar tillbaka dem.
Även jag, som är medvetet om att vi är grymt negativa, fortsätter ändå i samma visa (förutom då jag faktiskt tänker på det). Det är nog något vi fått för oss sen barnsben, och det är ju svårt att ändra på något vi har gjort under hela livet.
Förresten, komplimanger är inga studsbollar, bara för att du fått en så behöver du inte genast ge en tillbaka. Om du direkt ger en komplimang efter att du fått en, kommer denne person troligen inte tro lika mycket på sjävla smickret, eftersom du var tvungen på något sätt att ge den till honom/henne.
Varför vi behöver neka komplimanger, förresten, är nog för att vi inte ska bli stämplade som arroganta eller högmodiga. Vad vi fått det ifrån har jag ingen aning om, men det känns ändå fel.
Dock är detta bara mina antaganden, tankar som susar runt i huvudet. Om detta är rätt eller ej; det vet jag inte. Jag tycker endast att det låter realistiskt.
Jag är på cover-humör
Vinter, härliga vinter
Åh! Vad jag älskar vintern. Även fast det är kallt så är det oerhört glädjefyllt att snön ville hälsa på även denna säsong. Titta ut genom fönstret och se hur snön yr därute, allt är beklätt av de vita, porösa flingorna; riktigt vackert i min mening.
Förstår mig inte riktigt på folk som ständigt ska klaga på årstiderna. När det är sommar; "Usch, vad varmt det är! Kan inte det inte bli vinter?" och inte är det mer annorlunda på vinter: "Åh, det är så kallt! Ge mig sommar nu!"
Pessimister!
Varför en gång inte se det goda med allting (och nu tänker jag prata för vintern, eftersom det är den tiden på året nu)?
Minns ni de andra vintrarna? Första snön kom alltid i november men var helt försvunnen efter en vecka, och sen fick vi ingen mer snö det året. Då önskade man ju faktiskt att det skulle snöa på julafton (precis som de i julkalendrarna man tittade på när man var liten).
Ingen vinter utan snö i say! Utan snön blir den bara sorglig och slaskig.
Det värsta med vintern är ändå hur många som gnäller om den, särskilt nu efter juletid och nyår. Förstår inte riktigt, eftersom det är nu som det roliga börjar; åka skidor hela dagarna, sitta inne och dricka choklad (för att det är helt okej när det är kallt ute), ha snöbollskrig och åka pulka lite halvt random.
Folk som ständigt klagar, hitta på något klassigt vintrigt, så kommer ni säkert också uppskatta årstiden. Den är ju bara här en gång om året.
Förstår mig inte riktigt på folk som ständigt ska klaga på årstiderna. När det är sommar; "Usch, vad varmt det är! Kan inte det inte bli vinter?" och inte är det mer annorlunda på vinter: "Åh, det är så kallt! Ge mig sommar nu!"
Pessimister!
Varför en gång inte se det goda med allting (och nu tänker jag prata för vintern, eftersom det är den tiden på året nu)?
Minns ni de andra vintrarna? Första snön kom alltid i november men var helt försvunnen efter en vecka, och sen fick vi ingen mer snö det året. Då önskade man ju faktiskt att det skulle snöa på julafton (precis som de i julkalendrarna man tittade på när man var liten).
Ingen vinter utan snö i say! Utan snön blir den bara sorglig och slaskig.
Det värsta med vintern är ändå hur många som gnäller om den, särskilt nu efter juletid och nyår. Förstår inte riktigt, eftersom det är nu som det roliga börjar; åka skidor hela dagarna, sitta inne och dricka choklad (för att det är helt okej när det är kallt ute), ha snöbollskrig och åka pulka lite halvt random.
Folk som ständigt klagar, hitta på något klassigt vintrigt, så kommer ni säkert också uppskatta årstiden. Den är ju bara här en gång om året.
Katten gillar vatten
Sådär upptäcker man honom ibland när man går in i badrummet. Han är lite halvt störd, kissemissen!
Jävla skit
Förlåt! Egentligen borde man inte svära, men det är svårt att beskriva situationen annars. Eller situation och situation, det kanske inte är så farligt egentligen, dock är det så jag känner för tillfället.
Det värsta är att det känns som att jag kunde ha förhindrat det, om jag bara hade slutat smsa i tid och låtit honom vara ifred. Då skulle han varit frisk, det är i alla fall vad mitt huvud intalat sig.
Jag har börjat hata sms, det är så lätt att de fördrivs eller missförstås. De ska användas endast för att bestämma tidpunkt, plats osv, annars är de inte till någon nytta.
Tisdagen den 4 januari, den fjärde; vår månadsdag. Det är fyra månader sedan vi blev tillsammans och vi har aldrig missat någon månadsdag (även fast det har bara varit tre innan, men i alla fall).
Det var redan igår som vi planerade vad vi skulle hitta på för något, men eftersom vi inte kom fram till något bra tänkte vi fortsätta planeringen idag. Där skulle jag slutat smsa.
Dum som man är ibland, så började jag prata om hur jag mår, med min magkatarr och sådant, och tyvärr råkade jag irritera (eller dylikt) honom. Det är jobbigt när sådant händer, när det inte alls är med flit.
Sen jag nu fick höra att han inte mår bra idag, med sin mag- och halsont, så kan jag inget annat än att anklaga mig för det. Jag skulle inte ha babblat på igår, vilket jag mycket lätt gör. Det gör bara ont för de andra.
Så kul, det är den fjärde. Både han och jag kommer sitta hemma, i en varsin liten stuga, och inte göra någonting.
Embrace the nothing
Det värsta är att det känns som att jag kunde ha förhindrat det, om jag bara hade slutat smsa i tid och låtit honom vara ifred. Då skulle han varit frisk, det är i alla fall vad mitt huvud intalat sig.
Jag har börjat hata sms, det är så lätt att de fördrivs eller missförstås. De ska användas endast för att bestämma tidpunkt, plats osv, annars är de inte till någon nytta.
Tisdagen den 4 januari, den fjärde; vår månadsdag. Det är fyra månader sedan vi blev tillsammans och vi har aldrig missat någon månadsdag (även fast det har bara varit tre innan, men i alla fall).
Det var redan igår som vi planerade vad vi skulle hitta på för något, men eftersom vi inte kom fram till något bra tänkte vi fortsätta planeringen idag. Där skulle jag slutat smsa.
Dum som man är ibland, så började jag prata om hur jag mår, med min magkatarr och sådant, och tyvärr råkade jag irritera (eller dylikt) honom. Det är jobbigt när sådant händer, när det inte alls är med flit.
Sen jag nu fick höra att han inte mår bra idag, med sin mag- och halsont, så kan jag inget annat än att anklaga mig för det. Jag skulle inte ha babblat på igår, vilket jag mycket lätt gör. Det gör bara ont för de andra.
Så kul, det är den fjärde. Både han och jag kommer sitta hemma, i en varsin liten stuga, och inte göra någonting.
Embrace the nothing
Minnen
Tittade lite i "Mina mottagna filer" bland dokumenten och oj, vad man hittar gamla saker.
Bland annat denna nertill, och jag har för mig att den aldrig kom ut på internet
(troligen för den kassa kvalitén. Varför behövde vi ta just Sofias mobil?)
Lite sköna minnen, den filmades våren 09, blev redigerad från
ett flertal 15-sekunders långa filmklipp och fick lite musik till.
Sjävklart stod Sofia för redigeringen...
Enjoy, även fast den suger!
Höstregn i januari
Lade en halvgammal, halvgalen bild på det hela.
Tjaba! Morgonpigg som alltid, fast nee...
Dock har jag faktiskt tagit mig upp och hunnit äta frukost, nu ska jag bara fixa mig lite och ta mig ut medan solen fortfarande skiner. Fick träningsvärk efter långpromenaden igår (haha!) så det är ju bra ifall man går bort den också.
Eternal tears of sorrow, har ni hört talas om dem?
Om inte; fu, för då har ni missat något stort och underbart. "Tears of autumn rain" är den första låten man måste lyssna på från dem, annars kan det vara svårt att förstå dem, i alla fall av egen mening.
Tears of autumn rain
Men det är dessa som är de underbaraste ever:
Angelheart, ravenheart (Act I: Before the bleeding sun)
Angelheart, ravenheart
Tjalol, tandställning her
Usch, man vill ju tro att magkatarren är över men jag får riktigt ont i magen när jag sitter ned. Så givetsvis sitter jag framför datorn i perioder nuförtiden och står eller ligger hellre.
Idag när jag tittade in köket för att leta efter något gott upptäckte jag ett brev som var adresserat till mig, vilket kom från folktandvården.
Den 2 februari 07:40 ska jag + en förälder vara hos dem för att först prata om något och därefter sätta in tandställning i min mun. För egentligen har jag inte alls de perfektaste tänderna; har snett tandbett och så sitter de övre hörntänderna högre upp än de andra, och de kan inte ta sig ner för en liten glugg mellan framtänderna. Visserligen har det varit värre, men det har väl varit som en liten hämning för mig i nästa hela mitt liv. Så då kanske det är självklart att jag vill fixa det propert, så jag slipper lida/oroa mig över det mer.
Varför just nu när jag kunde gjort det för flera år sen?
Jag kunde inte göra det förut, i alla fall vad tandläkarna tyckte och sådant. De tyckte att jag borde vänta två år (det blev mer än två år ffs...) för att se ifall tänderna kunde växa ner av sig själv.
Blir väl kul att få ha både glasögon och tandställning; traditionell nörd i sin fina glans.
Idag när jag tittade in köket för att leta efter något gott upptäckte jag ett brev som var adresserat till mig, vilket kom från folktandvården.
Den 2 februari 07:40 ska jag + en förälder vara hos dem för att först prata om något och därefter sätta in tandställning i min mun. För egentligen har jag inte alls de perfektaste tänderna; har snett tandbett och så sitter de övre hörntänderna högre upp än de andra, och de kan inte ta sig ner för en liten glugg mellan framtänderna. Visserligen har det varit värre, men det har väl varit som en liten hämning för mig i nästa hela mitt liv. Så då kanske det är självklart att jag vill fixa det propert, så jag slipper lida/oroa mig över det mer.
Varför just nu när jag kunde gjort det för flera år sen?
Jag kunde inte göra det förut, i alla fall vad tandläkarna tyckte och sådant. De tyckte att jag borde vänta två år (det blev mer än två år ffs...) för att se ifall tänderna kunde växa ner av sig själv.
Blir väl kul att få ha både glasögon och tandställning; traditionell nörd i sin fina glans.
Det grönare gräset är inte alltid lika grönt
Egentligen kom detta ämne upp igår, men kände inget behov att skriva ner det när jag ändå fick prata ut om det.
Men idag, helt plötsligt så kom det upp i huvudet igen och det är riktigt svårt att släppa det. Jag vill inte peka ut någon, bara få skriva av mig lite av tankarna som surrar i mitt huvud.
Tänk er en person av samma kön (i detta fall kommer det vara tjejer), de var klasskamrater och kan väl prata med varandra fortfarande. Man kunde väl kalla de bekanta nu, eftersom de inte prata lika mycket längre.
Den ena tjejen blir kär i en kille, hon tror att hon är kär åtminstone (men det är oviktigt att veta), och oavsiktligt får denna kille reda på det. Tyvärr känner han inte detsamma, och de återgår och förblir endast vänner. Några månader senare så blir denna kille och tjejens föredetta klasskompis, som hon inte pratade med så mycket, tillsammans. Och trots att den här tjejen kanske inte var kär i killen längre, så känns det ju ändå som att hennes föredetta klasskompis snodde honom.
Många av oss har varit den här tjejen, och även fast vi inte har sådana känslor (vi till och med kanske har en egen pojkvän) så känns det ändå lite orätt. Man funderar hur det skulle vara ifall man var den tjejen som var tillsammans med killen, eller känns det som att tjejen stal honom.
Men att få vara den tjejen, den lyckliga tjejen, som fick killen är kanske inte så happy ending som det ser ut. I alla fall inte ifall man får reda på vad den andra känt, och man faktiskt inte hade något ont mot henne. Man känner lite skuldkänslor, även fast det inte är ens eget fel. Det vore mer rättvist ifall den andra tjejen fick killen, eftersom det var hon som var kär i honom först. Men ändå smärtar det djupt i hjärtat ifall de skulle vara tillsammans när man upptäcker hur underbar och fantastisk killen egentligen är.
Jag tror att den känslan inte mest hänger på att man känner att den tjejen borde fått ens kille. Det handlar mer om att man vet att den här tjejen, som man inte har något emot egentligen, kommer själv tycka illa om en. För man vet precis hur det känns att få vara den tjejen vars kärlek inte var ömsesidig, även fast det inte är tjejens fel så tycker man ändå illa om den, den lilla "tjuven".
Det är i sådana fall jag önskar att man räknar kärlek när den är som bäst. När kärleken kommer från båda parter och alla blir glada. Ingen avundsjuka, otrohet, svek.
Tyvärr är det inte i en sådan värld vi lever i, kärlek gör ont för alla någon gång i livet.
Men idag, helt plötsligt så kom det upp i huvudet igen och det är riktigt svårt att släppa det. Jag vill inte peka ut någon, bara få skriva av mig lite av tankarna som surrar i mitt huvud.
Tänk er en person av samma kön (i detta fall kommer det vara tjejer), de var klasskamrater och kan väl prata med varandra fortfarande. Man kunde väl kalla de bekanta nu, eftersom de inte prata lika mycket längre.
Den ena tjejen blir kär i en kille, hon tror att hon är kär åtminstone (men det är oviktigt att veta), och oavsiktligt får denna kille reda på det. Tyvärr känner han inte detsamma, och de återgår och förblir endast vänner. Några månader senare så blir denna kille och tjejens föredetta klasskompis, som hon inte pratade med så mycket, tillsammans. Och trots att den här tjejen kanske inte var kär i killen längre, så känns det ju ändå som att hennes föredetta klasskompis snodde honom.
Många av oss har varit den här tjejen, och även fast vi inte har sådana känslor (vi till och med kanske har en egen pojkvän) så känns det ändå lite orätt. Man funderar hur det skulle vara ifall man var den tjejen som var tillsammans med killen, eller känns det som att tjejen stal honom.
Men att få vara den tjejen, den lyckliga tjejen, som fick killen är kanske inte så happy ending som det ser ut. I alla fall inte ifall man får reda på vad den andra känt, och man faktiskt inte hade något ont mot henne. Man känner lite skuldkänslor, även fast det inte är ens eget fel. Det vore mer rättvist ifall den andra tjejen fick killen, eftersom det var hon som var kär i honom först. Men ändå smärtar det djupt i hjärtat ifall de skulle vara tillsammans när man upptäcker hur underbar och fantastisk killen egentligen är.
Jag tror att den känslan inte mest hänger på att man känner att den tjejen borde fått ens kille. Det handlar mer om att man vet att den här tjejen, som man inte har något emot egentligen, kommer själv tycka illa om en. För man vet precis hur det känns att få vara den tjejen vars kärlek inte var ömsesidig, även fast det inte är tjejens fel så tycker man ändå illa om den, den lilla "tjuven".
Det är i sådana fall jag önskar att man räknar kärlek när den är som bäst. När kärleken kommer från båda parter och alla blir glada. Ingen avundsjuka, otrohet, svek.
Tyvärr är det inte i en sådan värld vi lever i, kärlek gör ont för alla någon gång i livet.
Snygg räddning
Jag: "Men vi ska väl träffas den 4:e igen?"
Jonatan: "Vad händer då?"
Jag: "... Det är ju då det gått fyra månader!"
Jonatan: "Jaha, det enda jag minns är att jag träffade en jättefin tjej. Du får hålla koll på månader och sånt."
hehe...
Jonatan: "Vad händer då?"
Jag: "... Det är ju då det gått fyra månader!"
Jonatan: "Jaha, det enda jag minns är att jag träffade en jättefin tjej. Du får hålla koll på månader och sånt."
hehe...
Nu när hjärtat ändå dunkar hårt
Inga kärlekslåtar kanske, men det är de för mig.
Fuldans
Let this river flow
Listan på bloggar utan läsare har minskat med en
OMG! En läsare! Haha, och det är förstås en vän, hehehehe. Nu blir det ju pinsamt att skriva ut sig här.
Men tror faktiskt sjukdomen är typ över, får i för sig ont i magen när jag sitter i min lilla datorstol, men det är lätt att utstå. Härligt att kunna äta choklad och ostbågar igen! ♥
Nyår var sjukt lugnt och mysigt, härligt att få vara hemma när man är sjuk tillsammans med den underbaraste pojkvännen som omhändertar en. Så tacksam att han kan hämta vatten, dra ner persiennerna, skaffa sig ett eget täcke och ändå hålla om en när man själv sitter med näsan i en bok.
Men tror faktiskt sjukdomen är typ över, får i för sig ont i magen när jag sitter i min lilla datorstol, men det är lätt att utstå. Härligt att kunna äta choklad och ostbågar igen! ♥
Nyår var sjukt lugnt och mysigt, härligt att få vara hemma när man är sjuk tillsammans med den underbaraste pojkvännen som omhändertar en. Så tacksam att han kan hämta vatten, dra ner persiennerna, skaffa sig ett eget täcke och ändå hålla om en när man själv sitter med näsan i en bok.
