Natten var jobbig för dem, även fast den var så ärlig och djupgående.
Det pratades om jobbiga minnen, smärtor i nutiden och dessutom vad som kändes skrämmande i framtiden.
Självklart rev det upp gamla sår, och tårarna föll.
Tjejen ville inte kallas för känslokall, och framför allt ville hon förstås att han skulle må bra,
men att höra honom gråta var bland det vackraste hon hört.