Förlåt! Egentligen borde man inte svära, men det är svårt att beskriva situationen annars. Eller situation och situation, det kanske inte är så farligt egentligen, dock är det så jag känner för tillfället.

Det värsta är att det känns som att jag kunde ha förhindrat det, om jag bara hade slutat smsa i tid och låtit honom vara ifred. Då skulle han varit frisk, det är i alla fall vad mitt huvud intalat sig.
Jag har börjat hata sms, det är så lätt att de fördrivs eller missförstås. De ska användas endast för att bestämma tidpunkt, plats osv, annars är de inte till någon nytta.

Tisdagen den 4 januari, den fjärde; vår månadsdag. Det är fyra månader sedan vi blev tillsammans och vi har aldrig missat någon månadsdag (även fast det har bara varit tre innan, men i alla fall).
Det var redan igår som vi planerade vad vi skulle hitta på för något, men eftersom vi inte kom fram till något bra tänkte vi fortsätta planeringen idag. Där skulle jag slutat smsa.

Dum som man är ibland, så började jag prata om hur jag mår, med min magkatarr och sådant, och tyvärr råkade jag irritera (eller dylikt) honom. Det är jobbigt när sådant händer, när det inte alls är med flit.
Sen jag nu fick höra att han inte mår bra idag, med sin mag- och halsont, så kan jag inget annat än att anklaga mig för det. Jag skulle inte ha babblat på igår, vilket jag mycket lätt gör. Det gör bara ont för de andra.

Så kul, det är den fjärde. Både han och jag kommer sitta hemma, i en varsin liten stuga, och inte göra någonting.

Embrace the nothing