Åh! Vad jag älskar vintern. Även fast det är kallt så är det oerhört glädjefyllt att snön ville hälsa på även denna säsong. Titta ut genom fönstret och se hur snön yr därute, allt är beklätt av de vita, porösa flingorna; riktigt vackert i min mening.

Förstår mig inte riktigt på folk som ständigt ska klaga på årstiderna. När det är sommar; "Usch, vad varmt det är! Kan inte det inte bli vinter?" och inte är det mer annorlunda på vinter: "Åh, det är så kallt! Ge mig sommar nu!"
Pessimister!
Varför en gång inte se det goda med allting (och nu tänker jag prata för vintern, eftersom det är den tiden på året nu)?
Minns ni de andra vintrarna? Första snön kom alltid i november men var helt försvunnen efter en vecka, och sen fick vi ingen mer snö det året. Då önskade man ju faktiskt att det skulle snöa på julafton (precis som de i julkalendrarna man tittade på när man var liten).
Ingen vinter utan snö i say! Utan snön blir den bara sorglig och slaskig.
Det värsta med vintern är ändå hur många som gnäller om den, särskilt nu efter juletid och nyår. Förstår inte riktigt, eftersom det är nu som det roliga börjar; åka skidor hela dagarna, sitta inne och dricka choklad (för att det är helt okej när det är kallt ute), ha snöbollskrig och åka pulka lite halvt random.
Folk som ständigt klagar, hitta på något klassigt vintrigt, så kommer ni säkert också uppskatta årstiden. Den är ju bara här en gång om året.