Egentligen kom detta ämne upp igår, men kände inget behov att skriva ner det när jag ändå fick prata ut om det.
Men idag, helt plötsligt så kom det upp i huvudet igen och det är riktigt svårt att släppa det. Jag vill inte peka ut någon, bara få skriva av mig lite av tankarna som surrar i mitt huvud.

Tänk er en person av samma kön (i detta fall kommer det vara tjejer), de var klasskamrater och kan väl prata med varandra fortfarande. Man kunde väl kalla de bekanta nu, eftersom de inte prata lika mycket längre. 

Den ena tjejen blir kär i en kille, hon tror att hon är kär åtminstone (men det är oviktigt att veta), och oavsiktligt får denna kille reda på det. Tyvärr känner han inte detsamma, och de återgår och förblir endast vänner. Några månader senare så blir denna kille och tjejens föredetta klasskompis, som hon inte pratade med så mycket, tillsammans. Och trots att den här tjejen kanske inte var kär i killen längre, så känns det ju ändå som att hennes föredetta klasskompis snodde honom.
Många av oss har varit den här tjejen, och även fast vi inte har sådana känslor (vi till och med kanske har en egen pojkvän) så känns det ändå lite orätt. Man funderar hur det skulle vara ifall man var den tjejen som var tillsammans med killen, eller känns det som att tjejen stal honom.

Men att få vara den tjejen, den lyckliga tjejen, som fick killen är kanske inte så happy ending som det ser ut. I alla fall inte ifall man får reda på vad den andra känt, och man faktiskt inte hade något ont mot henne. Man känner lite skuldkänslor, även fast det inte är ens eget fel. Det vore mer rättvist ifall den andra tjejen fick killen, eftersom det var hon som var kär i honom först. Men ändå smärtar det djupt i hjärtat ifall de skulle vara tillsammans när man upptäcker hur underbar och fantastisk killen egentligen är.
Jag tror att den känslan inte mest hänger på att man känner att den tjejen borde fått ens kille. Det handlar mer om att man vet att den här tjejen, som man inte har något emot egentligen, kommer själv tycka illa om en. För man vet precis hur det känns att få vara den tjejen vars kärlek inte var ömsesidig, även fast det inte är tjejens fel så tycker man ändå illa om den, den lilla "tjuven".

Det är i sådana fall jag önskar att man räknar kärlek när den är som bäst. När kärleken kommer från båda parter och alla blir glada. Ingen avundsjuka, otrohet, svek.
Tyvärr är det inte i en sådan värld vi lever i, kärlek gör ont för alla någon gång i livet.