Jag och magkatarr firar två år

Jag mår så satans dåligt. Sedan sista veckan i skolan har jag tappat aptiten för mat och jag mår alltid så hemskt dåligt på kvällarna. Inte mår jag bättre heller när jag försöker berätta det för mina föräldrar för då får jag alltid som svar att jag känner efter för mycket. Trots att det ligger en viss sanning i det känns det som att de menar att mitt illamående inte är verklig. Det känns som att de menar att jag inte vet bättre själv över min egna kropp.
Jag vet också att jag lider av hypokondri och att jag därav känner av för mycket, för ofta. Då säger folk att jag får helt enkelt bara sluta känna efter. Om det ändå vore så enkelt så skulle jag troligtvis inte må som jag gör nu. Jag har ingen aning hur man slutar känna efter för, enligt mig själv, känner jag inte ens efter.
Jag får lite smått panik då. Tänk om jag fortsätter att må såhär? Tänk om jag pga magen (för jag behöver inte gå till någon läkare för allt är bara ett påhitt)? Tänk om detta fortsätter att hindra mig göra saker och leva mitt liv?

Kommentarer

Skriv ned dina tankar

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0