Min älskade friidrott
Jo, egentligen som borde jag uppdatera något gällande tävlingen nu i helgen, men eftersom det fortfarande är Sofia som har bilderna från i lördags (och har fortfarande inte skickat dem till mig) så får jag ta det någon annan gång. Jag vill ju väldigt gärna ha med bilder, för då känns mer värt för er att läsa (annars har jag ju bara en massa text till). Det är ju kul om ni läsare faktiskt tycker om att läsa min blogg och inte bara tittar hit för att ni känner mig.
'
Angående tävlingen (+ att jag blev lite inspirerad från ett blogginlägg jag läste nyligen) och min friidrott i helhet så känns det lite overkligt att det har varit en sport jag tränat i sedan jag var 5. Jag har hållt på med mycket annat, som typ gymnastik, fotboll, dans, simning och ridning, men det var friidrotten som jag höll på med först och (som ni märker nu) sist. Förr i tiden så var det inget jag lade märke av, och friidrotten var inte speciell i sig. Troligtvis var det så bara för att friidrotten för de i min ålder inte var så ingående. Det vi lärde oss var grunderna och det var inte förrän i 10-års ålder som det fanns ett par få barn som var sådär riktigt duktiga och som tränade på riktigt.
'
Det var då, två år senare, som jag hängde på det gänget. Det var då jag upptäckte hur kul det verkligen var. Inte för att jag var bra, men jag kämpade trots att tävlingsresultaten var dåliga (det var nog de som fick mig att vilja förbättras). Okej, jag är fortfarande inte bra, men jag har också varit borta väldigt länge. Jag tar igen det, och jag kommer göra det bättre. Snart är jag i mitt livs form, för snart har friidrott varit min sport i 13 år.
Kommentarer
Trackback
