När minnena kommer tillbaka

Haha, jag vet inte. Eftersom jag är allmänt egoistisk (+ att jag fördriver tiden, då vi har ändrat tiden på avfärden till fjällen från lördag dag till söndag morgon) så kollar jag igenom mina taggade bilder på facebook. Till sist kommer jag så långt bak att jag finner en bild. Okej, bilden är oviktig och även kommentarerna på den. Men just en person som kommenterade bilden är den jag lägger fokus på i det här inlägget.
'
Jag hade glömt bort honom. Det känns helt overkligt egentligen att hans kommentarer står kvar där, trots att vi inte är vänner längre. För jag kan faktiskt se när han har uppdaterat sin profilbild och har en väldigt snabb länk till hans profil utan att verka alldeles för stalkig. Dock har jag aldrig tänkt på det, för jag tänker aldrig på honom längre. Helbilden av honom nuförtiden är bara kladdig med en stor sorgsenhet.
Vi raggade. Stort. Och mycket (trots att det var på en kort tid). Han var en sådan kille som jag då trodde att jag bara kunde falla för (metalhead, skön grabb, långt hår, ni vet allt det där skumma). Ändå bodde han ju också på andra sidan Sverige. Sedan slutade han ta kontakt, och sedan slutade han svara på mig alls. Några veckor senare hade han skaffat brud, and that's the end of it. Jag var riktigt ledsen över det och det vet Sofia.
'
Haha, okej. Jag vet inte vad jag vill komma med det här. Jag vill bara bjuda lite på mig och berätta lite minnen. Försöka få er att förstå vad som har hänt mig. För det var inte första gången det hände heller, utan det har varit ett flertal gånger. Det är lätt att bli alldeles sårad.
Det är ju inte så att jag saknar honom. Vem vet, han var troligtvis inte sådan som den bild som jag hade byggt upp av honom. Jag gick ju vidare som ni faktiskt märkt (det är ju snart två år sedan och man förändras ju).
Nu däremot har jag en underbar grabb. Han är inte det minsta lik någon annan jag mött. Jag är glad över att jag nu har vidgat vyerna (jämfört med då jag endast letade efter metalheads) för annars skulle jag aldrig ens tänkt tanken. Då är det positivt att jag lärde känna honom nu och just för inte två år sedan. Jag är glad över att jag har honom - Sanel.

Kommentarer

Skriv ned dina tankar

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0