Nyss ätit lunch och vilar upp mig nu inför kvällsåkning i backen och lite after ski på det (det blir perfekt). Idag är det dessutom sista skiddagen för kusinerna och imorgon så beger de sig hem. Som ni nog mycket väl vet då vill jag verkligen följa med dem till hemstaden, men ständigt när frågan kommer upp om jag får åka med dem så undviker mina föräldrar ämnet och påbörjar på något annat. Det är jobbigt att de ständigt gör så istället gör att ge mig ett tydligt svar. Jag börjar iallafall räkna med det värsta att jag inte kommer komma hem förrän på lördag (jag vill inte, gör jag är alldeles för bortskämd).

Åh, varför ska jag vara så deppig? Skidåkning är ju riktigt jävla kul (och ni undrar säkert varför jag behöver klaga hela tiden). Men jag har inte riktigt lust att låta hela lovet gå åt spillo till slalom när jag faktiskt har vänner och pojkvän som jag vill träffa.