Att vara missuppfattad
Jag förstår inte hur feminister kan vara så hatade. Eller jo, det förstår jag faktiskt för jag var ju själv en feminist-hatar förut. Det var mest oförståelsen vad feminism egentligen handlade om utan jag hade hört från media och bekanta att de var fula manshatande kvinnor som i hemlighet ville bli män för att få bada i fördelarna som männen har.
'
När folk nästintill mordhotar dessa över internet så blir jag själv rädd. Jag är ju en av dem. Det är jobbigt att det finns en sådan skev bild av oss och det är nog på grund av de riktigt negativa radikalfeministerna (trots att det nog mest bara kan förklaras som riktiga manshatare) och för att om man ska förklara sina åsikter kort så låter det väldigt fel. Jag vet att många slutar lyssna på en när det första man nämner innan en debatt är "Jag är feminist!" just för de fördomar folk har över en. Det kan vara en dålig start att börja med det för att folk inte ens tar sig tid att läsa eller förstå. Men man borde ju egentligen göra det.
'
Jag försöker lyssna på jämställdister (kanske mest för att de ska förstå att jag inte är någon toker som inte lyssnar på dem och därefter börjar med personliga påhopp) och jag medger att jag kan förstå dem ibland. Det är främst då deras åsikter är så lika feministernas. Ja, jag medger att det händer riktigt ofta. Det de gör är att tro att alla kvinnor är feminister och att de stereotypiska kvinnornas åsikter är något som vi står för. Som t ex "kvinnor och barn före"-debatten.
'
Egentligen vet jag inte vad jag ville ha sagt med inlägget, utan jag skrev på som satan. Tror jag fick det jag ville ha sagt.
Kommentarer
GranathN
Så jävla rätt Andersson! I dagens (västerländska) samhälle är mer eller mindre alla feminister, vare sig de erkänner det eller inte. Vem vill inte att det ska vara lika för alla?? Alla som har en mamma skulle väl önska henne allt gott i världen, och att det inte ska finnas svårigheter för henne bara för att hon är kvinna. Fuckad värld.
Trackback
