Något som är så otroligt jobbigt för mig är de här otroligt snygga brudarna. Jag själv blir som tagen när jag ser dem, även fast jag själv är tjej och helt heterosexuell. De verkar ju vara helt perfekta och även fast de själva vet om det och är kanske en aning för arroganta så är det ju inget man märker av i stunden. Så jag jämför mig med dem, och så känner jag mig inte så jävla bra längre. Vad har jag egentligen som faktiskt kan bedömas med det dem har?

Visserligen så har jag ju mitt intellekt och även mina stunder av humor, men vad betyder det egentligen? Inte någon som ser mig gå förbi på gatan eller sitta där ensam på stolen ser det eller märker av det i alla fall. De kommer bedöma mig efter utseendet.

I själva verket så är väl inte helt rätt att se utseendet som en personlig egenskap, då vi faktiskt inte helt och hållet är födda snygga eller fula (inte i så stor marginal i alla fall). Vi kan ju faktiskt bestämma oss om vi ska vara snygga, det beror till mestadels av attityd och vissa hjälpmedel (herregud, jag ser i alla fall bättre ut nu innan jag faktiskt började bry mig, och det är inte för att jag har blivit äldre). Egenskaper är ju egentligen någonting som hör till vår personlighet, och man måste  lära känns en person innan man faktiskt vet om dennes karaktärsdrag.
Dessutom så är det fel av oss att jämföra oss själva med andra. Vi är helt olika individer och lever på gott och ont allihopa på sina vis. Men det är två fel som man ständigt gör; som jag ständigt gör.

Men jag vill veta hur det är att vara den som får de blickarna och som får se allas ansiktsuttryck när man går förbi och att det faktiskt är något positivt. Visst, det handlar ju mycket om sitt egna självförtroende, men sen beror det ju också på andras smak. Det finns ju folk som är anpassad för en större marknad, än vad man själv är.