Jag är riktigt bitchig idag. Kommer ofta på mig själv när jag säger taskiga saker och är allmänt kaxig. Inte så konstigt om jag får liknande respons i så fall. Då får jag känslan av att jag faller tillbaka i samma mönster som förut när jag kände mådde dåligt och kände att jag inte hade någon i min närhet. Ingen mår väl bra av att jag håller på så, och jag vet själv inte varför jag håller på så. Är det att jag faktiskt mår dåligt, men ändå inte berättar det för någon? Jag vet inte, orkar inte tänka på det.

Förresten min läsarskara är ju ökat nästan dubbelupp än vad den var förut. Hemskt läskigt, faktiskt, eftersom jag inte vet vilka alla är. Hur hamnade ni här och varför har ni stannat (ingen fråga jag vill ha svar på egentligen - låt mitt kommentarsfält vara ifred)? Förstår inte riktigt varför jag ändå är så öppen, för annars brukade jag jämt behärska mitt skriveri till den gruppen som faktiskt läste den (fast nu om jag inte ens vet vilka det är så kanske det inte spelar någon roll).

Usch, vad jobbigt det är när lusten för att skriva inte riktigt finns, så att ni får nöja er med sådana halvkassa inlägg (jag skulle vilja vara roligare och bättre för er skull). Även fast jag verkar halvdeppig så får ni ändå störa mig. Det är ju ni som gör att mina dagar blir lite gladare.