De som stalkar mig på bloggen kanske har upptäckt att jag inte har uppdaterat något idag. Dock är det så att jag inte hade tid. Gick upp senare än vanligt på morgonen så jag hann inte då, och sen så har både skolan och barnträningen i friidrott varit i vägen. Det suger ju att det är så varje fredag.

Har verkligen ingen lust att titta in på skvaller- eller privatbloggar jag inte känner. Det är så dötråkigt nuförtiden. Tror nästan att det var kul förut bara för att de verkade ha det så mycket sämre än vad jag hade, då var det ju något man kunde skratta åt. Men nu är det inte kul, nu är det ju jag som har det jobbigt. För ja, jag vill tycka synd om mig. Det är synd om mig imo.

Det är just det som får mig att undra om jag faller tillbaka. Fast det skulle inte vara så förvånansvärt eftersom det känns lite omöjligt att jag kan ha glömt det så fort. Ändå kändes det så bra att berätta för honom om den här andra, som jag ibland har på tankarna. Han är ju ändå min bästa killkompis, fortfarande, och det kändes bra att få prata om det och få lätta på tankarna lite. Känns som allt fler får reda på det, även fast jag inte ens vet om det är så jag känner. Är inte redo än, så är det. Jag vill bara ligga. (hahaha, kajsa <3 haha)

Förresten, sen jag åt chips tidigare idag tillsammans med Kajsa och Sofia i apburen så har jag blivit alldeles skogtokig i chips. Tittade i skåpet idag och upptäckte en halvt uppäten chipspåse där. Men precis när jag hade tänkt ta den och moffla chips så kom jag på senast vi åt det här hemma. Det var i mitten av sommaren. Den har varit öppen och halvfull sen dess. Jag vågar verkligen inte röra den. Åh, sjuka dröm!

Dimmu Borgir - Puritania