Jag vet inte vad jag borde vara. Är jag glad? Är jag ledsen, eller besviken? Ingen aning atm. Men det är faktiskt kul att vara uppe sent på vardagarna (för att va allmänt nördig och lite självgod eftersom jag börjar tolv imorn). Men det är kul att ha de humoristiska killarna runt sig vid den här tiden också (natthumor ftw). Bara för att mina cheykompisar är för lame och går och lägger sig så tidigt.

Btw jag, jag, jag, jag, mig, jag, jag, jag! Så dunkar det i mitt huvud när jag skriver här. Men inte bara här, utan också när jag pratar med folk, och börjar berätta något jag har varit med om. Då är det samma dunkande som uppkommer och jag känner bara hur konstigt det låter egentligen. Inte så konstigt om folk tror att man är galen, för den galne säger ordet "jag" tolv gånger mer än en normal person.
Men ändå, vi är egoistiska personer. Vi vill bara ha närstående som är oss själva lika och i första hand tänker många även på att rädda sig själva i en situation. Det är galet.

Ett galet nattinlägg så att säga.