Vill bara berätta om allt, allt som virrar runt i mitt huvud som en berg-och-dalbana just nu. Känner mig aldrig säker på min sak längre, för det är ju mest mina förhoppningar som rubbar det realistiska. Jag vill en sak, men vet att det är en annan. Men bloggen är inte lika öppen längre, och jag känner att jag inte kan kasta ut allt på mina kompisar heller, för tänk om jag ångrar mig sedan? Jag har så mycket att berätta från mitt perspektiv, så det blir lika långt som en bortskämd femårings önskelista till jultomten. Rädslan av att öppna mig för människor har stigit fram igen, särskilt när jag inte vill trötta ut de närmsta.

'

Jag borde bli radiopratare förresten (om det inte vore för min, ack så, radio-ovänliga röst), för jag kan ju svamla hur mycket som helst om vad som helst egentligen. Som nu till exampel; skrev ett halvlångt inlägg om ingenting. Jag avslöjade egentligen inte något, fast det finns folk som kommer förstå och förhoppningsvis så är det de rätta personerna (som jag faktiskt kan prata om det här med). Godnatt, nu ska jag lägga mig!