Seriöst, jag är verkligen överkänslig. Jag kan börja gråta, även fast jag försöker stå emot, när jag inte ens är ledsen. Det är riktigt överdrivet. Ambitiös som jag är så påverkar mina studier mitt humör. Om jag får tillräckligt dåligt (-VG typ) då kan jag bli så besviken på mig själv, så jag börjar gråta. Helt seriöst! Inget jag är stolt över.

'

Dessutom tar jag åt mig mycket också, i alla fall om det är någon som säger något som jag inte känner så väl. Om det är någon som hackar på mig, även helt oseriöst, så tar jag faktiskt åt mig. Det känns ju som att de någon gång faktiskt har tänkt det om mig, så visst finns det väl en viss sanning i det de säger. Jobbigheten är just att jag är så överkänslig, och att jag tar åt mig, så jag vet inte vad. Det är något som är en del av mig, som jag inte vill ha.