Hur jag kände mig som barn
Ibland blir jag faktiskt sjukt trött på världen. Nu när jag märker hur allt är så könsuppdelat så blir jag ju bara rädd. Jag minns själv hur jag kände att jag inte passade in som liten, jag var inte som de andra egentligen, men jag skulle vara det för att passa in, för att få vänner. Jag hade växt upp som liten med att leka med killar, hitta på vad de gjorde osv. Det var skoj. Sen hamnade man på lekis, och jag upptäckte att jag inte hade några vänner. Visserligen gick ju mina barndomsvänner i samma klass, men tydligen så kunde killar bara leka med killar, och tjejer med tjejer. Tjejerna satt ofta vid dockhuset, satte igång rollspelet med "mamma, pappa, barn", medan killarna var ute och spelade innebandy eller dylikt. Jag själv, ägnade min mesta tid åt att rita, för jag tycker inte om att leka med dockor, att ta på dem. Sen så kunde jag ju inte leka med killarna heller. Så var det faktiskt. Jag hade inte en vän, inte någon jag lekte med så under skoltiden. Det var inte förrän i 2an som det började en flicka i klassen, och vi blev vänner.
'
Okej, själva det stycket gick väl överstyr, men jag vill berätta något med det. Jag uppfostrades mer eller mindre som ett genusbarn. I alla fall lite (varken min mamma eller pappa har ju inte ansträngt sig för att få mig så flickaktig. Herregud, jag var ju ett barn. Barn som barn). Det var ju annorlunda, eftersom de flesta andra hade säkert redan hittat till sina könsroller. Det hade inte jag gjort, inte mycket, förrän jag gick i 5-6an. Då märkte jag att något var fel. Jag var fel. Tyvärr så försökte jag då efterleva de normer som var tillgivna mig. Det var ju efter den tiden som jag började må dåligt, då jag började smutskasta mig, eftersom jag inte kände mig som alla andra. Låter som att jag känner mig så speciell och varit med om så mycket. Det har jag inte, utan jag berättar bara hur jag kände mig.
'
Jag vill inte att det ska hända någon mer. Jag vill inte att något barn ska känna att de inte passar in om de inte följer könsrollerna (turen till de barn som faktiskt känner att de passar in i diverse pojk- och flickroll). Detta gäller inte bara tjejerna, utan även pojkarna.
'
"There are very few jobs that actually require a penis or vagina. All other jobs should be open to everybody" - citatet som inspirerade mig. Det skulle ha blivit något sådant inlägg, men istället så börjar jag prata om min bakgrund.
Kommentarer
Trackback
