Dessutom blir jag riktigt ledsen och förbannad när så många missförstår det här med feminism osv. Särskilt när mina vänner, som alla är riktigt klipska och smarta, inte förstår det heller. Jag blir riktigt orolig när de pratar så illa om det, och jag vet inte varför, men jag blir helt tyst och stel. Jag vet ju inte vad jag ska svara, hur jag ska försvara feminismen. De har ju dessa ryktena om de extremfeministerna, som faktiskt mer kan kalla sig för manshatare. Själva grunden till feminismen har de också förvrängt och varje gång det gapas om det så låter det så korkat (för vilken människa skulle faktiskt ha sådana åsikter).

'

Genus är något som jag tycker är allra viktigast, och det är något jag tänker använda mig av när jag skaffar egna barn. För jag vill inte att de ska växa upp och bli behandlade i ett fack utifrån om de är tjej är kille. Jag vill inte att min framtida dotter ska behöva vara utseendefixerad (för att resten av världen vill det), om hon nu inte vill vara det, eller att min framtida son ska leva igenom sina plågor i tysthet eller våldsamhet (att han utan protest kan prata med någon och ändå inte må dåligt över det). Det är det går ut på, att låta barnen få vara barn och få välja sin egna väg, istället för att bli påtvingad den som samhället har grupit ut.