Så, nu är det inte många timmar kvar av lovet. Det har verkligen varit asbra, och det var första perioden som jag har suttit vid datorn så lite som jag gjort på länge (haha, fucked up mening - hoppas att ni förstår). Alla kvällar, då jag o Kajsa bara spontantträffats har väl ändå varit det bästa. Jag känner hur jag har utvecklat mitt jag, för att låta en smula poetisk och djup.

Men imorgon är det skola, och jag har nog aldrig varit så otaggad. Det har ju varit så skönt med lugnet (men ändå tidsbristen) under lovet. Nu blir det bara en massa stress och jäkt igen (det enda positiva är väl att jag kommer tillbringa mina kvällar vid datorn igen).

Rubriken den här gången handlar väl inte bara om att lovet är slut och man går tillbaka till de vanliga dagarna, utan det handlar även om en annan sak. Jag vet inte om jag ska berätta det så, för det är ju fortfarande att vi bara provar eller försöker. Dock känns det bra hittills.

Bara för att göra en lång historia kort: Det här har varit det bästa höstlovet någonsin.