Åh, så är jag deppig igen. Jag ångrar mig faktiskt att jag gick. Magkänslan sade "Nej" och varför lyssnar jag inte på den? Ville bara gråta där och då, för allt går så snett mot min vilja (jag orkar inte). Jag bryr mig verkligen om honom, men jag kan inte prata om det med någon närastående, eftersom alla har ett visst samband med det här.