Vet inte riktigt vart jag tänkte komma med att inleda det så, utan jag försöker bara inleda det med en viss måtta.

Men ja, jag vet inte (haha, bra brud som skriver som hon tänker). Jag förstår inte varför jag ska behöva känna så eftersom det troligtvis inte skulle funka i längden, däremot skita sig på slutet (så snabbt som det än skulle vara).

"Men lär känna honom då." säger någon; "Ja, okej. Jag gör väl det då". Tror ni inte då att hela konversationerna blir ett samtalämne om något helt random och fortskrider i någon annat liknande (men ändå så långt ifrån) ämne, och så fortsätter det i timmar? Det var skönt att prata med någon som tänker lika konstigt som än själv, och att de inte bara gaspar "Wtf?" när man släpper ur sig något sådant.

'

Dock är allt lite onödigt av mig. Det är helt hopplöst att börja, när slutet ändå är så nära och farligt (dessutom är det ju omotiverat att skriva något sådant här, då alla kommer hetsa sig runt och fråga vem det må vara).

'